Nu ska hundägare få sig en känga...

Först och främst ska jag lova att försöka att inte låta som en bitterfitta. Ni får skälla på mig om jag gör det!
Dessutom är det viktigt att poängtera att jag älskar hundar.
Det är inte dom som är problemet, utan hundÄGAREN!

Seriöst, jag hade först inte tänkt skriva detta inlägget, för det är säkert så jävla typiskt en morsa över 30!
Och jag är medveten om att det inte kommer att göra någon nytta, eftersom stans grisiga hundägare förmodligen inte läser detta ändå!
Men jag måste ändå kräka av mig litegrann!

Jag är så trött på oseriösa och grisiga hundägare!
Överallt ligger det hundbajs, mitt på trottoaren, vid ingången till affären, ingången till apoteket, på lekplatsen, vid cykelstället o.s.v. ÖVERALLT!
Hur roligt tror ni det är att jaga en 1-åring och hindra honom från att ramla i hundbajs?
Jaga honom får jag göra, vare sig om det ligger hundbajs eller inte! Men seriöst, hur svinigt vore det inte, om han ramla rakt i en hundskit?
Chansen/risken är ganska stor med all skit som ligger överallt.
Eller att komma in med vagnen i hallen och upptäcka att hjulen är fulla med hundbajs?
Det är sååå enkelt att ha en påse med, och plocka upp bajsen efter sig! Kom igen!
Jag slänger inte bajsblöjor överallt!
Eller?!
Kanske man skulle börja med det?
I hundägarnas trädgård!?
Tåls att tänkas på...

Fortsättningsvis är det fler saker som stör mig!
Varför skaffa en jakthund, som kräver massor med motion, utmaningar och stimulans, när du bara har tid/lust att gå ut fem meter utanför porten i två minuter och kissa den?

Varför låta din 12-åriga son gå ut med en rottweiler som nästan är större än honom själv, när han (givetvis) inte har pli på hunden, som ilsket börjar skälla och göra attack-försök på Tristan som sitter på sin 3-hjuling på gräset?

Jag har sååå mycket mer, men det räcker nog så, jag tror ni fattar vad jag vill ha sagt!

Trots den hund-upplevelsen och en till (som gick vildare till, med en amstaff) älskar Tristan hundar och är inte alls rädd!
Barn är fantastiska på att glömma och förlåta!
Det är Tristans och hans pappas dröm att ha hund en dag! Och kanske det blir så, men det dröjer många år! Vi är långt ifrån redo för det nu. Vi ska först ha hus, och Tristan ska vara äldre, bland annat.
Och min ångest över att ha lämnat bort mina katter måste också lätta!

Önskar att fler kunde inse att dom inte är redo eller lämpade för att ha hund.