måndag 18 januari 2010

En mindre rolig kväll...

Ikväll har Tristan och jag haft en riktigt tråkig, tuff och jobbig kväll!
Jag är fortfarande sjuk, fruktansvärt ont i bihålorna, huvudet, är yr och mår illa hela tiden. Tristan är också förkyld, täppt i nosen och snorar en massa!
Detta drar såklart ner bådas humör!
Pappa Henrik jobbade kväll ikväll, så de båda sjuka har varit själv hemma!
Den annars mammiga lillkillen har såklart bara velat ha sin pappa ikväll. Han har gått och letat och ropat efter pappa nästan hela kvällen. Ja, när han inte "bråkat" med mig vill säga! Inget har passat idag, han var jättehungrig, men jag fick inte laga mat, han skulle inte va på golvet, men inte i min famn och inte i sin stol. Han gråter och vill bli tröstad, men sparkar och slåss när trösten kommer!
Inte äta och inte dricka!
Den hungriga och energilösa mamman fick inte heller äta, eller gå på toa!
Jättetrött, men livsfarligt att sova!
Sparkar, puttar bort mig, kastar snutten i golvet, men gråter genast och vill ha den igen!
Är detta 1-årstrots?
Förkylningen?
Tänder?
Utvecklingsfas?
Vem vet!?
Vad det än är/var så va det skitjobbigt!
Särskilt när man inte mår bra och därmed inte har det bästa tålamodet, eller när man är ensam att tacklas med det just under omständigheterna!

Idag var första gången jag blev irriterad och arg på mitt barn! Jag höjde rösten, inte skrek, men höjde och sa åt honom att sluta, när han låg och sparkade på min mage så att det gjorde riktigt ont!
Han skrattade...
Såklart, han trodde det var en ny bus-röst!
Jag började tom att gråta av frustration och huvudvärk, när han för femtionde gången inte somnade!
Han skrattade...
Han är 1 år, han förstår inte!
Men han kan känna!
Våra känslor, energier och frustationer smittas av på varandra!
Särskilt på han och mig, som är så nära hela dagarna!
Idag krockade vi.

Ligger i sängen och ska sova nu, men det är svårt! Har dåligt samvete, över att jag blev arg på honom.
Vi va inte "vänner" riktigt, när han väl somnade! Jag va irriterad på honom, hungrig och kissnödig...
Hann inte pussa honom ordentligt innan jag la ner honom.
Kan inte pussa honom nu, han sover oroligt och vaknar hela tiden!
Imorgon ska pussa honom hela dagen...

2 kommentarer:

EmiliaJ75 sa...

Söta du....Tänk om du i stället kunde tänka på alla dagar, alla timmar som du leker, busar, pussar och kramar på Tristan och ge dig själv beröm över vilken fantastisk mamma du är! Vi är så otroligt snabba på att ge oss dåligt samvete så fort rösten höjs eller vårt tålamod brast. En vän till mig fick några kloka ord från sin svärmor och dom orden tänker jag på ofta "de föräldrar som får dåligt samvete, är inte dom som borde ha det....." Och jag lovar dig att Tristan tänker inte en sekund mer på det, barn går vidare på en sekund=)
KRAM

Sophie sa...

Tack min vän! Jo det va kloka ord, får jag hålla med om! Ska försöka komma ihåg dom, men jag är ju en känslomänniska!
Kraaam

Skicka en kommentar