Andra brevet till Tristan

Älskade son, jag vill att du ska veta hur högt älskad du är.
Din pappa och jag började älska dig, redan den dagen vi fick veta att du skulle komma till oss. Då var du bara en pytteliten prick i min mage.
Men åh, vilken efterlängtad liten prick.
Det gick inte en dag utan att vi pratade om dig, vi undrade hur du såg ut, om du var pojke eller flicka? Vi pratade om vad du skulle heta, vilken säng du skulle ha och vilken färg på vagnen?
Vi fantiserade om hur det skulle kännas att hålla dig i vår famn.
Det var en lång väntan.
Du växte och växte, och var inte längre en liten prick.
Du sparkade, bultade och bankade på min mage. Ibland kunde man se din lilla fot, när du försökte bryta dig ut.
Din pappa älskade att ligga med huvudet på min mage och lyssna på ditt hjärta, när det slog. Då brukade du sparka honom på näsan.
Så kom då äntligen den dagen, då du var redo, att komma ut till oss.
Måndagen den 8 december kl 04.55 var första gången vi tittade in i varandras ögon.
Kärlek vid första ögonkastet.
Du var den vackraste lilla pojke jag nånsin sett.

Tänka sig, att du nu redan klarat av en födelsedag, min stora kille!
Varje dag gör du något som får våra hjärtan att slå ett extra slag.
Varje dag lär du dig något nytt.
Bara denna veckan, har du lärt dig både att äta med gaffel, att somna själv i sängen, att skruva igång duschen och att trycka igång hissen på rätt våningen.
Du har fått en spruta, blivit passad av moster och åkt i stora pulkabacken själv.
Du är så fantastisk älskade unge!
Jag är så tacksam över att få ha dig i mitt liv!
Jag älskar dig
Kram från din mamma