O-bloggsjukan

Jag är otroligt dålig på att blogga just nu!
Och....
Jag är ännu sämre på att hålla mig uppdaterad på andras bloggar!
Jag har fått o-bloggsjukan, skulle man kunna säga!
Det handlar inte om ointresse för era liv och bloggar, utan det är helt enkelt en sjukdom!

Hoppas att jag blir frisk snart!
Jag är otroligt besviken på mig själv.
Jag avskyr att göra saker halvdant, och just nu är denna bloggen riktigt halvdan!

Kram Sophie

Höst-Ungar

Som vi njuter av den underbara hösten...
Snälla vädergudar, låt det fortsätta såhär!

Kram Sophie

Aka (akta) ont dä'

En olycka händer så lätt!

Igår hjälpte (läs stjälpte) Tristan mig med att vika tvätt.
Han satt mitt i tvätthögen i tvättpåsen (blå ikea-påse).
Sen kravlade hans sig ur den och hamnade på mage på golvet på nåt vis.
När han reser sig upp, skriker han det värsta skrik jag nånsin hört honom skrika. Han tar sig för armen och skriker hjäp (hjälp) till mig!
Jag försöker trösta, men inget hjälper. När jag känner på armen vrålar han högre.
Han låter armen hänga längs med kroppen, och vilar den på magen.
Han sitter i min famn och emellanåt slutar han att gråta, men så fort jag rör mig, så att hans arm rör sig, skriker han som en tok!
Paniken börjar komma hos mig. Har han brutit armen?
Henrik är på jobb, så jag ringer honom, mamma och sjukrådgivningen!
Jag avvaktar.
Men efter 40 minuter vill han fortfarande inte använda armen. Han håller muggen med en hand bara, vilket han aldrig gör!
Han säger "ont" om och om igen!

Sjukrådgivningen misstänker att den är bruten, så det blev till att fara upp till akuten.


Tristan var en riktig stjärna under hela besöket, med vänte-tider och farande hit och dit!
I väntan på provresultatet somnade han gott hos mig.


Röntgen visar inget och doktorn konstaterar att handleden "bara" är stukad!
Tack o lov att inget var brutet!

Men han har rejält ont i den och använder den väldigt begränsat!
Han sov dåligt på natten och vaknade många gånger!
Imorse tog han sig på armen och sa:
- Aka, ont dä'!

Hoppas han får sova inatt, och vi oxå gärna! Han har ju dragit på sig ytterligare en förkylning och massa hosta!

Kram Sophie

Kusinvitamin!

Lillkusin och storkusin umgås!

Kram Sophie

Onsdagen...

En sån fantastiskt vacker höst-dag vi haft idag. Frisk och kall luft, men vindstilla och gott i solen.
Höst-lövens färger lyser underbart tillsammans med solens strålar.
Jag hade inte samvete att sitta inne efter jobb.
Så när jag hämtat Tristan på dagis, cyklade vi direkt till vårt favoritställe, skogen!
Tristans ögon lyste av lycka, när jag plockade fram mellanmålet, och han klättrade snabbt upp på bänken!





Så mycket godare allt smakar, när man är utomhus!
1 1/2 timma lekte vi i skogen, innan det var dags att trampa hem igen!

På kvällen fick vi besök av Maria, hennes grabbar och hunden Milo!
Tristan är upp över öronen förälskad i denna hund, men samtidigt lite rädd!
Men han vill gärna klappa, när vovven ligger i mammas knä:


Tristan smög sen upp och satte sig i Johannes knä, mycket nöjd:


Lite boll-lek med stora grabbarna:


Nu snarkar lillen gott i sin säng, dusch och grey's anatomy väntar denna mamman nu...

Kram Sophie

Bikini-Jeans??

Henrik ropade nyss på mig och visade denna bild på datorn:



Sen undrar han om jag vill ha ett par?

Jag vet inte, vad tycker ni?

Erik döptes....

Jag fortsätter att kasta in September-händelser lite då och då.

Nästa fina dag inträffade den 11 September, dagen då Erik döptes.

För er som missat, är alltså Erik min systerson.

Men han är även mitt fadder/gud-barn, eftersom jag fått den äran att vara hans fadder.

Ett uppdrag jag tar på största allvar.

Ett uppdrag som innebär att jag blivit utvald att följa Erik "lite extra" på vägen att bli vuxen.

Jag ska påminna honom om dopdagen.

Jag ska finnas där för honom, lyssna, berätta och lära honom.

Vara ett stöd i frågor kring liv och död, vad som är meningsfullt och meningslöst.

Ungefär så står det i fadderbrevet man får av Svenska Kyrkan.

Inget svårt uppdrag.

För mig innebär det kärlek, och att skapa ett speciellt band mellan oss.

Det är min uppgift, och jag är stolt över den.

Jag är stolt fadder till Erik.

Erik har turen att få två fina faddrar till, nämligen Tobias och Anton.

Dopet var fint, och lättsamt med barn som fick röra sig fritt i kyrkan.

(ni kan ju se min Tristan springa runt som en tok och hojta hejvilt)

Det fanns bilar, kex och juice till barnen.

En barn-kör bjöd på underbar sång, som gav gåshud på kroppen.

Jag läste en text till Erik.

Jag fick även den stora äran att bära in honom i kyrkan.

Ni kan tro jag gick på otroligt stolta ben.

(tack syster och danne)

Erik tog en tupplur lite då och då, och tyckte inte vattnet på huvudet var nåt att skrika om.

En stjärna liten stjärna var han hela dagen lång.

Han underhöll gästerna och hoppade från famn till famn, lika nöjd överallt.

Onsdagen; både bäst och sämst!

Igår hämtade Tristans mormor Tristan på dagis, eftersom jag skulle jobba över.
Tristan såg verkligen framemot detta, varenda dag "tjatar" han om "momor" och "mopar" (mormor och morfar).
Mormor och Tristan hade en supermysig dag tillsammans själva.
När jag hade slutat jobba, begav jag mig till Ica Maxi, för storhandling som planerat! Men det var så fel beslut, skulle ha lyssnat på min kropp, som sa nej! Jag fick huvudvärk efter lunch som bara blev värre och värre! Men jag trodde ändå jag skulle kunna bita ihop och fixa att handla ändå. Det passade så bra, när mormor passade Tristan och morfar kunde hämta mig med alla varorna!
Men efter en kvart i affären svimmade jag nästan, ben och händer skakade, öronen susade och jag kräktes nästan! Värsta migrän-anfallet nånsin!
Henrik fick ta taxi från sitt jobb i illfart, för att hjälpa mig!
My Hero!!
Handlingen blev klar, morfar hämtade oss och när vi kom hem hade mormor och Tristan lagat middag åt oss.
På bordet stod dessa underbara rosor som Tristan köpt åt sin mamma!


Lite middag, migrän-medicin, ett hett bad och en nackmassage senare somnade jag gott i min säng!
Härligt att bli bortskämd ibland...
Jag uppskattar verkligen att "slippa" laga middag lite då och då!
Jag älskar er!

Kram Sophie

Sambon fyllde 30...

Mm, detta året var det dags för Henrik att fylla 30 år.
Han drabbades dock inte av nån 30-årskris som jag gjorde, utan tog det hela ganska cool.
Men så är han en ganska cool kille oxå.
Han väcktes på morgonen av sång, ballonger och frukost på sängen.
Ett fint halsband, med Tristan's namn på, fick han av Tristan och en snygg klocka av mig.
På kvällen ringde det helt oväntat på dörren, och där stod stora delar av hans familj, som kört ner från Värmland. Storebror med dotter, storasyster med son och mamma.
En mycket överraskad och glad Henrik. (tyvärr missade jag detta kamera-ögonblick)

Det mesta av firandet skedde dock dagen efter, då vi bjöd familjen på middag på underbara Linneaträdgården.

En härlig eftermiddag tillsammans i deras fina växthusmiljö, med fantastisk mat.

I smyg hade vi alla lagt ihop till en enda stor present.

Han blev glad.

Mycket glad!

För sin nya Taylor-gitarr!

En fin födelsedags-helg med familj både härifrån och därifrån.



Malcolm

Jag har helt missat att "visa upp" senaste tillskottet i vän-familjen.
Han kom till världen den 22 augusti och är lillebror till stoltaste Leia och son till Lotta och Riad.
En liten Malcolm, söt som socker!

Alltså, alla barn är söta, men jag tycker faktiskt att vi lyckas lite extra i vår vänskapskrets, eller vad tycker ni?
Sugen på bebis igen, blir jag såklart, med alla dessa go-ongar runt mig.
Men...den som väntar på nåt gott.....

Dra mig baklänges...

Japps, det är exakt vad vi måste nu.
Bakåt i tiden.
Nästan en hel månad fattas i bloggen.
Nä, bli inte rädda nu, jag ska inte blogga ikapp en hel månad, men däremot en del dagar i alla fall.
Det har varit många fina dagar i September, och jag känner mig så kass, som inte uppmärksammat dessa i bloggen innan.
Eftersom jag är kontrollfreak och ordningspolis, kommer inläggen var för sig.
Vassegoa...

Inte bortglömd...

Bloggen är inte bortglömd eller avslutad, den är bara lite övergiven för tillfället!

Jag försöker anpassa mig till "mitt nya liv", det tar nog med tid för en känslig flicka!

Vi har det jobbigt nu, med en trotsig Tristan, som inte vill gå på dagis och som är vaken varje natt och drömmer mardrömmer (ingen överdrift).

Så ni förstår säkert vart min energi går, dessa dagar!

But I will be back...


Kram Sophie

Det där vi aldrig skulle....

.........fick vi göra i fredags!
Vad?
Jo, klippa Tristans hår!
Han fick det i ansiktet och i ögonen hela tiden.
Innan har det inte verkat störa honom, men håret har växt som tusan på sistone, och nu var det jättelångt och överallt i ansiktet på honom!
Så, det var helt enkelt dags!
Han var superduktig hos frissan!
Han har ju varit med oss ett par gånger, så lite känner han henne sen innan!





Och givetvis lät vi inte henne klippa det kort, det finns både längd och lockar kvar! Men visst blev det stor skillnad på honom ändå! Det var en annan pojke vi gick därifrån med!


Kram Sophie

Medvind!

Jag är typ så stressad, att jag knappt hinner med mitt liv just nu, men jag ska göra ett snabbt och lyckligt inlägg ändå!

Min första arbetslösa dag började med ett värdelöst besök hos arbetsförmedlingen.
Jag lämnade stället efter att ha väntat på min tur i 1 1/2 timma.
Sen var jag tvungen att hämta min goding på dagis.

Arg, ledsen och pms:ig som tusan! Det är verkligen omotiverande och oinspirerande ställe att vistas på, och det borde vara precis tvärtom!

Nåja, jag ångrar inte en sekund att jag gick därifrån!
Hemma fick jag ett telefonsamtal från en rektor på en skola i närheten!
Hon hade hört så mycket positivt om mig och hade ett jobb att erbjuda!
Vaaaa????
Händer sånt?
Japps, det hände!
Och idag var jag på arbetsintervjun, som gick superbra!
45 minuter senare går jag därifrån med ett jobb!
Jag ska arbeta som resurs i en skolklass!
Spännande som attans!
Vi testar en månad först, och funkar det bra, fortsätter jag hela läsåret!
Tjänsten är på 62%, vilket passar oss perfekt. Då kan Tristan vara sådär lagom på dagis bara!

Perfekt!!!

Jag är sjuuuukt glad!

Kram Sophie

Tristan kan själv

Så koncentrerad och stolt över sig själv!
Mamma får absolut inte hjälpa till.
Tristan kan själv gå i trappan:

Kram Sophie

Those were the days...

Jag pratar förstås om dagarna då man var bortskämd med sovmorgon, eller att man fick sova tills klockan sju i alla fall.
Dels är det ju förhoppningsvis dags för lite jobb (om jag hittar nåt), men det är även så att Tristan skaffat sig nya morgonrutiner.
Han tycker numera att det är dags att vakna nånstans mellan 04.00-06.00.
Har man tur lyckas man få honom att somna om en stund till, men det är ingen garanti.
Jag är tacksam att det blev kl sex imorse iaf, och inte kl fyra som förra veckan.

En fördel med att vakna så tidigt är att man hinner få gjort mycket, innan dagen startar på "riktigt".
Idag har vi tex sorterat köksskåpen.
Som vanligt har jag min fantastiska hjälpreda vid min sida.
Här sorterar han tepåsar ner i burken:


Sen hittade han en intressant burk, med rosa kulor. Sånt måste undersökas. Oops, så var det sockerkulor på hela diskbänken. Men han är duktig på att stoppa tillbaka dom. Fint för finmotoriken:


Måste förstås smakas:


- Mmmmm, goooott!


En massa lek har vi förstås också hunnit med.
Här är Tristan i sin nya "bil", den säger mycket "Brrrrrrrrruuuum", högt och länge, så jag gissar på att den kör fort!


Man måste ha mycket publik, när man kör tåg. Här har han ställt alla djur och figurer på rad vid tågbanan:


Kram Sophie

Inskolning dag 10

Dag 10 och därmed sista inskolningsdagen.
Den var ungefär en repris av gårdagen, blir ledsen när man lämnar, ätit och sovit där, blir ledsen lite då och då, och har bråttom hem, när han blir hämtad!

Nästa vecka kör vi på det schemat han ska ha i fortsättningen, dvs 15h/v, tisdag-tors kl 8.30-13.30.
Så länge jag inte har jobb vill säga.
Får jag jobb, blir det lite mer tid på dagis naturligtvis.

Kram Sophie

Förkyld med stort F

En riktigt elak förkylnings-basilusk har satt klorna i mig ordentligt!
Det var längesen jag var såhär förkyld senast!
Jag förväntade mig inte alls att den skulle sätta sig så hårt.
Jag trodde att den skulle susa förbi lika snabbt som de senaste gångerna.
Men ikke...
Henrik fick ta pappaledigt idag och sköta inskolning och son, medans jag (helt otroligt) faktiskt legat i sängen precis hela dagen!
Plågas av bihåle-ont, huvudvärk, lite hosta, en hel massa slem/snor i hela systemet och värk i muskler/leder! Fryser och svettas om vartannat.

Detta har jag förstås inte alls lust/tid med nu, när jag har fullt upp med hemlighetsmakeriet inför Henriks 30-årsdag.
Dessutom har det fötts en bebis, en fin liten Malcolm som jag inte träffat än.
Imorgon har jag en hel del inplanerat, hemliga möten, optiker, tvätt och en stor-handling!
Så som ni förstår har jag inte alls tid med förkylning!
Blir sjukt stressad av att ligga här och inte orka nånting.

Hoppas verkligen att jag mår bättre imorgon!

Kram Sophie

Inskolning dag 9

Efter gårdagens bakslag, steg vi nervöst in på dagis imorse.
Tristan blev ledsen nästan direkt, eftersom han nu är helt med på noterna om vad dagis är.
Dagis=ingen mamma!

Men han tystnade efter en liten stund bara, så jag cyklade hemåt.
Väl hemma hade jag svårt att slappna av och koncentrera mig på nåt, väntade mest på att dagis skulle ringa och be mig hämta honom idag också.
Men....
Det gjorde dom inte idag!
Världens duktigaste kille åt både lunch och sov 1 timmes middagsvila.
Det hade iofs tagit en halvtimma innan han somnade, men det kanske beror på att dom missat att han sover med både snutte och napp, så snutten var kvar på hyllan. Han har aldrig nånsin sovit utan snutten innan.

Han har det lite kämpigt emellanåt och blir ledsen, men frökens tröst funkar då, och det känns skönt!
Oftast kommer gråten när han inte får som han vill, tex gå ifrån matbordet, eller sitta i samlingen! Inte så att han är bortskämd och styr härhemma, men han vill leka, leka leka leka med bilarna! Det är hans värld!
Nu är det mycket man måste lära sig på dagis!
Han är inte själv längre!
Och det kommer han också att förstå så småningom!

När han vaknade satt jag och väntade på honom.
Skor, sa han och pekade på dörren så fort han fick syn på mig.
Också tog han min hand och vinkade "hehå" (hejdå) till fröknarna!
Bråttom därifrån idag alltså!

Med mig hem fick jag dock en extremt gnällig och trotsig kille, som jag inte alls kände igen.

Men huvudsaken är att det gick bra på dagis, enorm lättnad!
Kanske gick det så bra, för att han hade sin Zlatan-tröja?





Jo, så måste det förstås vara!

Kram Sophie

Inskolning dag 8

Glömde skriva inskolnings-inlägg igår-kväll!
Dessa gör jag mest för vår egen skull, så hoppa över att läsa detta om ni är trötta på inskolnings-tjat:=)

Dag 8 var som sagt ett helt bakslag i inskolningen!
Lilleman var ledsen i princip hela tiden och jag fick cykla och hämta honom redan kl elva.
Sömnproblemen börjar ta ut sin rätt för honom.
Han har drömt mardrömmar och vaknat ett par timmar varje natt i princip sen han började på dagis.
Klart att detta påverkar humöret extra!
Och igår vara han enkelt för trött och inte alls på humör.
Det var riktigt jobbigt för mammahjärtat, att han var så ledsen.
Jag var helt knäckt på kvällen och jätteorolig inför nästa gång.
Men min superfina sambo tröstar alltid och peppar upp positivitetsnivån igen!

Kram Sophie

Dyra leksaker?!

Varför köpa dyra leksaker som stimulerar utveckling, koncentration och finmotorik åt Tristan, när ett enkelt paket cd-skivor does the job?


Detta har Tristan sysselsatt sig med den senaste halvtimmen.
Han staplar dom i paketen, och det är nog så trixigt att pricka hålet rätt på "pinnen", mycket koncentration krävs!
Han räknar dom: - eeen, tååå, teee, åttaaa!
Vi tränar bakom, framför och sidan om, genom att placera ut dom runt honom!


Men nu e de dags att svida om till dagis-kläder och trampa iväg på cykeln, om en stund.
Jag är genomförkyld, så jag ser väl måttligt framemot detta!
Tristan verkar positiv än så länge och skrattar när jag säger att vi ska till dagis!

Kram Sophie

Eeen, tåå, tee, åtta!!

När Tristan räknar sina nappar låter det:
- eeeen, tåååå, teeee å åtta!!

Och jag blir såklart stolt som en tupp!
Är det så man säger, förresten?
Haha

Kram Sophie

En mamma vet alltid...

....det funkade inte idag!
När jag hade varit hemma 20 minuter ringde dom från dagis och tyckte att jag skulle komma och hämta honom!
Han var bara ledsen hela tiden, och ville inte alls leka eller vara ute på gården.
Jag kände detta på mig.
Helt rätt att åka och hämta honom, han ska absolut inte behöva gå och vara ledsna hela tiden!

Vi börjar om med nya tag imorrn istället.
Vi stressar inte inskolningen, vi fortsätter i lugn takt nästa vecka också.

Kram Sophie

Ångest!!

Sitter i soffan med FET-ångest, mag-ont och krokodiltårar på kinden...
Nyss varit och lämnat Tristan på dagis.
Han blev ledsen, med det tystnade efter en minut och när jag smög ut från hallen lekte han med bilar!
Jag cyklade ganska lugnt därifrån och det kändes okej.
När jag kom hem kom jag på, att jag glömt berätta att han har napp och snutte, när han sover!
Så jag ringde dagis, då berättar fröken att han varit jätteledsen två gånger till, sen jag gick!
När dom kommit ut på gården, hade han ställt sig vid grinden, pekat mot cyklarna och gråtandes skrikit "booort"!

Fyyy faaan, va jobbigt detta är!

Kram Sophie

Glasögon-Orm

Hämtade mina nya brillor idag.
Är sååå nöjd och glad!
Dock lite trött och omotiverad till att fotograferas idag, men bilder har utlovats, så jag tog dessa snabbt!
Par 1


Par 2


Kan jag ta dina gamla då, mamma?


Kram Sophie

Tristan och Greger

Tristan har fått ordentligt med kvalitetstid med sin fadder Greger idag!
Han har älskat varje minut, och verkligen hållt igång Greger, som nu bestämt för att äta och sova ordentligt i fortsättningen, för att orka hålla Tristans tempo.
God idé, tycker jag!





Tack för idag, Greger! Mycket uppskattat!

Kram Sophie