Inte bortglömd...

Bloggen är inte bortglömd eller avslutad, den är bara lite övergiven för tillfället!

Jag försöker anpassa mig till "mitt nya liv", det tar nog med tid för en känslig flicka!

Vi har det jobbigt nu, med en trotsig Tristan, som inte vill gå på dagis och som är vaken varje natt och drömmer mardrömmer (ingen överdrift).

Så ni förstår säkert vart min energi går, dessa dagar!

But I will be back...


Kram Sophie

Det där vi aldrig skulle....

.........fick vi göra i fredags!
Vad?
Jo, klippa Tristans hår!
Han fick det i ansiktet och i ögonen hela tiden.
Innan har det inte verkat störa honom, men håret har växt som tusan på sistone, och nu var det jättelångt och överallt i ansiktet på honom!
Så, det var helt enkelt dags!
Han var superduktig hos frissan!
Han har ju varit med oss ett par gånger, så lite känner han henne sen innan!





Och givetvis lät vi inte henne klippa det kort, det finns både längd och lockar kvar! Men visst blev det stor skillnad på honom ändå! Det var en annan pojke vi gick därifrån med!


Kram Sophie

Medvind!

Jag är typ så stressad, att jag knappt hinner med mitt liv just nu, men jag ska göra ett snabbt och lyckligt inlägg ändå!

Min första arbetslösa dag började med ett värdelöst besök hos arbetsförmedlingen.
Jag lämnade stället efter att ha väntat på min tur i 1 1/2 timma.
Sen var jag tvungen att hämta min goding på dagis.

Arg, ledsen och pms:ig som tusan! Det är verkligen omotiverande och oinspirerande ställe att vistas på, och det borde vara precis tvärtom!

Nåja, jag ångrar inte en sekund att jag gick därifrån!
Hemma fick jag ett telefonsamtal från en rektor på en skola i närheten!
Hon hade hört så mycket positivt om mig och hade ett jobb att erbjuda!
Vaaaa????
Händer sånt?
Japps, det hände!
Och idag var jag på arbetsintervjun, som gick superbra!
45 minuter senare går jag därifrån med ett jobb!
Jag ska arbeta som resurs i en skolklass!
Spännande som attans!
Vi testar en månad först, och funkar det bra, fortsätter jag hela läsåret!
Tjänsten är på 62%, vilket passar oss perfekt. Då kan Tristan vara sådär lagom på dagis bara!

Perfekt!!!

Jag är sjuuuukt glad!

Kram Sophie