Första brevet till Tristan

Tack Tack Tack!
Det var inte ditt ansvar, men det var din gåva till mig.
Din gåva till mig, som du inte ens visste att du gav mig.
Du gav mig inspirationen och motivationen till livet tillbaka igen!
Så enkelt gav du mig den.
Det kostade dig ingenting, och ändå är det dyrbaraste jag nånsin fått.
Jag har mått bra länge, men först nu anser jag mig vara fulkständigt frisk igen.
Det är din förtjänst.
Familj, sambo och vänner har gjort ett fint förarbete, men det är du som gjort det viktigaste.
Bara genom att finnas till...
Älskade son, det största som hänt i mitt liv.
Jag älskar dig!
Kram från din mamma