En misstanke...

Jag misstänker att en gammal vän, jag inte pratar med så ofta längre, har gått och gift sig och ska ha bebis om 1 1/2 månad!
Men det är bara en misstanke!
En sån där misstanke, man kan få efter lite facebook-snokande!

Om fallet nu är så, så GRATTIS till dig! Så glad för din/er skull!

Jag vet att du läser min blogg, iaf gjorde du det innan!
Så du känner nog dig träffad i så fall!

Puss å kram till en liten angel

Tanke-shopping

Idag har det regnat mer eller mindre hela dagen i Helsingborg.
Jag klagar inte, men är lite missnöjd ändå, jag trodde att det skulle släppa på trycket lite, så att det sluta va så kvavt, så att min huvudvärk skulle försvinna!
Så är fallet inte.
Det är fortfarande kvavt och mitt huvud bankar värre än nånsin!

Trots det gjorde Tristan och jag ett spontanbesök på Väla!
Jag orkade inte leka ute i regnet idag, och ongen klättrade på väggarna. Så vi slängde oss på en buss och drog till Väla, som resten av Helsingborgs invånare!

Fattiga som kyrkråttor är vi denna månaden, så det blev mest önsketänkande shopping, men jag bjöd min son på en femkronors-korv på ikea! Han blev glad som en speleman och slukade korven, innan jag hann blinka!
På ikea hittade jag även dessa, som jag letat efter sen förra sommaren!


Hela 19 kr kostade dom, och nu kan Tristan få hemgjord isglass i sommar! Nyttigare och billigare!
Medans Tristan äter isglass får mamma dricka chailatte! Jag köpte nämligen en ny mjölk-visp för 9 kr, oxå på ikea och två påsar chai te för 39 kr på indiska!


Ingen dyr shopping-runda, men trevlig och lagom lång/kort på 1 timme och en kvart!

Så helt plötsligt...

....hade man långt och tjockt hår igen...





Men va tusan ska vi göra åt di rynkige ögonen?
Haha:=)

En sorglig syn

I think its safe to say...





...att jag inte va bra, på att baka havreflarn i alla fall!
Haha, helt värdelös på det faktiskt!
Det va första gången, och enligt receptet verkade det hur lätt som helst!
Och kanske är det så...
För någon annan, men jag var i alla fall totalt kass på det!
Men, man kan ju inte vara bra på allt!
Normalt sett blir jag jättesur, när jag misslyckas med något i köket, men detta var en så sorglig syn, att jag kunde inget annat än att skratta!

Väder-huvud

Jag har ett sånt där riktigt känsligt väder-huvud.
I två dagar har det varit kvavt och regnet har hängt i luften, men aldrig kommit riktigt till skott!
Några droppar hit och dit, men inget som rensar upp!
I två dagar har jag haft huvudvärk.
Jag får alltid huvudvärk/migrän vid sånt här väder!
Idag har det varit värst.
Så illa, att jag inte orkade ta oss bort till förskolan, som vi skulle ha hälsat på idag!

Tyvärr har vi ju fått besked på att vi inte får in Tristan på vårt första val av förskola, eftersom dom inte har några lediga platser!
Vi har blivit erbjuden en plats på en annan, men den kändes inte så bra, så nu letar vi vidare!

Nu ska jag joina min sambo, som redan krupit ner i sängen och sussar gott!
Hoppas jag kan somna, han snarker ju på rätt bra därinne!
Inget ovanligt, men jag brukar somna före honom!

Nighty night

Kryss i taket...

...mamman left the building idag, SJÄLV!!
Tillfällena ges sällan, och när dom ges är jag dålig på att ta för mig!
Jag är lite som tjuren ferdinand, "jag trivs bättre här, hemma, där jag kan gosa med son och sambo".
Och just därför kommer jag sällan iväg på äventyr ensam, utan sambo och son!

Men ikväll så mötte jag upp kusinen Greger, på mitt favoritställe Mezo!
Vi käkade varsin jättegod ceasarsallad, och jag var duktig och drack vatten istället för cola, som jag annars brukar göra!

Efter stund fick jag fruktansvärt ont i magen. Jag är ju lactoskänslig, men brukar kunna doppa lite i såsen ändå, tydligen inte idag!
Superdålig i magen och fick kuta ner på toaletten. Efter en liten stund hör jag några jobbiga fjortistjejer utanför dörren, som pratar om hur länge jag varit på toaletten, dom gissar på att jag är dålig i magen och skrattar!
Kul, att öppna dörren och gå ut där liksom, fyra personer i kö fnittrandes!

Nåja, efter det mådde magen lite bättre och kunde glatt ta emot en chailatte!
En god och efterlängtad chailatte, tillsammans med en lång och välbehövd pratstund med älskade kusinen.
Såna stunder uppskattar jag!

Dock hade Tristan varit lite mamma-saknig härhemma, men det är bara bra träning för honom!
Ja, för mig också förstås!

Lite obehaglig situation

Idag när Tristan och jag var i skogen, hände något lite otäckt!
Precis när vi ska gå in i skogen, går vi förbi två karlar med down syndrom, dom hade med sig varsin personlig assistent!
Tristan säger som vanligt hej och vinkar glatt. Dom ler allihopa och säger hej hej!
Vi går vidare, men efter en stund hinner dom ifatt oss igen, eftersom Tristan stannar och undersöker allt!
Då kommer den ena mannen stormandes fram och välter nästan omkull Tristan, och tar tag i vagnen och försöker slita loss den från mig!
Han gör grymtande och skrikiga ljud hela tiden och till slut blir Tristan rädd och börjar gråta!
Jag måste släppa vagnen, för att plocka upp honom och trösta, då kommer äntligen assistenten fram och säger åt honom att så får man inte göra och får honom att släppa vagnen!
Han blir sur, viftar och grymtar åt henne!
Hon ber lite generat om ursäkt!
Vi låter dom gå förbi och håller oss i bakgrunden en stund.
Men efter stund stannar samma man igen, fast en bit fram, assistenterna går vidare!
Han står och tittar på oss, men vi går inte.
Jag väntar på att han ska gå vidare, helt säker på att han kommer att ta vagnen igen!
Men till slut går det inte att hålla Tristan stilla längre och vi börjar promenera så sakta igen!
Jag tänker att assistenterna måste ju ha koll på honom, och går dom vidare så, kan han ju inte vara farlig!
Mycket riktigt när vi kommer fram till honom, trots att jag höll oss en bra bit ifrån, kommer han fram och börjar slita i vagnen igen!
Hans ljud blir högre och högre, hela vagnen gungar som han sliter, men jag släpper inte!
Då lägger han sin hand på min och försöker bända loss den!
Han sliter och drar aggressivt i vagnen.
Då börjar Tristan gallskrika och blir jätterädd, först då vänder sig assistenten om och kommer springandes!
Hon får honom att släppa vagnen och han blir jättesur!
Hon ber om ursäkt och säger att han aldrig brukar göra såhär!
Hon försöker prata med Tristan, säger att han är söt, men han är jätterädd och ledsen fortfarande!
Jag säger att det är konstigt att dom går så långt ifrån honom, när han redan försökt ta den en gång och skrämt Tristan så!
Hon ber om ursäkt igen!
Jag går vidare med Tristan i famnen, han vägrar gå själv.
Helt förståeligt!
Jag blev också rädd!
Fick lite skakiga knän!
Jag känner inte honom, vet inte hur han är!
Obehagligt!

Mina snyggingar...

Coola keps-killar!

Titta boomma!

På vår förmiddags-prommo hittade Tristan till sin stora förtjusning ett gäng gula blommor (är det smörblommor? Mina blomkunskaper knakar i fogarna, känner jag).
- Tittaaaa boomma, skrattade han fram och dök ner i dom!








Behöver jag tillägga att det inte finns några kvar av det "gänget" nu?
Oops!
Förlåt, mother nature, jag försökte rädda några, men...

Lite senare hittade han ett gäng myror, med samma förtjusning!
Så härlig känsla det måste vara att ha så mycket att upptäcka.





Behöver jag tillägga att det tyvärr inte finns några myror kvar av det "gänget" heller?
Oops!
Han menade inte att ha ihjäl dom, men dom va så små och han för en gångs skull så stor och lite klumpig.

Tristans Söndag

Klockan sex imorse slog Tristan upp ögonen.
Klart man ska vakna tidigare på en söndag än på vardagarna.
Efter lite morgonmys i soffan med mamman, fick han efter otaliga försök, till slut upp pappan ur sängen också.
De två gick till bageriet och köpte färska frallor till frukost.
Riktigt gott ibland!
Söndagen har gått i lugnets tecken, ingen stress eller hets.
Dammsugning, middagsvila, lunch och massa, massa kärlek.
En promenad till lekplats och Maxi har vi också hunnit med! Såklart körde Tristan vagnen!


Eftersom det är helg gottade vi i oss en glass utanför Maxi.
Och därmed vi fick reda på att vi har ett glassmonster i familjen, nämligen denna killen:


Ingen surprise iofs, alla barn är väl glassmonster mer eller mindre!
När vi kom hem underhöll Tristan sig med att måla lite i paint på datorn, medan jag lagade middag!
Jodå, ett litet geni är han, vår son. Haha:=)

Någons lille pojke...

I fredags vändes en familjs liv upp och ner...
Ett besked.
På några få sekunder förändrades livet totalt.
Ett ord, som stack ut mer än de andra.
Ett ord, som är skrämmande, otäckt och hemskt.
Cancer.

Någons lille pojke har fått cancer.
Någons högt älskade barn är allvarligt sjuk.
Ett mamma-hjärta kommer utsättas för den värsta smärtan av dem alla, att se sitt barn må dåligt.
En liten pojke med en skrämmande tid framför sig.

En pojke som jag höll i min famn första gången, när han bara var några timmar gammal.
En pojke som stod i min hall, med mina Dr Martens upp till knäna och solbrillor i hela ansiktet, 1 1/2 år gammal och skrattade så härligt.

Chock
Kaos
Tårar
Smärta

Just nu räcker inte mina ord till.
Dom kan inte trösta.
Dom kan inte bota.

Men jag finns här.
Precis just när ni behöver.

Tristans Lördag

Lite morgonbus i sin fästning!
- Var e Tristan?
- Booota, svarar han glatt inifrån tältet!


Efter frukost gick vi en lång runda och hann med tre olika lekplatser! Utan vagn och utan cykel! Tristan håller mamman sin i handen och traskar på så fint! Hela rundan gick han själv, utom de sista 50 meterna! På vägen hittade vi detta roliga huset och lekte kurragömma en stund.


Efter middagsvilan hittade jag en förtvivlad Tristan här, han vågade inte klättra ner igen!


Balkongen är ett spännande ställe att vara på just nu. Därför fick det bli lite fika och lek därute!


När pappa kom hem fixade han och Tristan lite med pingvingen. Det var dags att ta av "skyddsringen" och plattan till fötterna! Tristan skruvade och bankade med sina "byggare bob"-verktyg, som han fått i påskägget av mormor och morfar!
Sen skålade dom med varsin öl (äpplejuice i Tristans fall) i solen, precis som riktiga grabbar gör!

Stackars Henrik?

Min sambo sköter vår tvätt.
Jag plockar ihop den, sorterar, viker och lägger tillbaks i skåpen, men han går ner i vår "hemska" källare och stoppar i och ur maskinerna och hänger upp tvätten.
Så har vi delat upp det, jag sköter allt annat som städ, matlagning, disk, handling osv!
Det är det som passar oss, med tanke på hur Henrik jobbar och är hemma på dagarna.
Han har ca 2 h med Tristan varje kväll innan han somnar, då tycker vi att de timmarna ska gå till Tristan istället för städ och dylikt!
Dessutom jobbar Henrik hårt och mycket på sitt jobb, det är tungt och stressigt, och han jobbar över mycket!
Självklart hjälper han till, när det behövs!
Ibland går det inte att städa själv med Tristan, då städar vi tillsammans på helgen.
Jag har också ett krävande jobb, jag tar hand om vår son, uppfostrar honom, stimulerar honom och täcker alla de behov han har under dagen!
Samtidigt sköter jag hemmet med allt vad det innebär.
Det kan vara nog så tungt ibland, men det är världens underbaraste jobb, och priset är så mycket bättre än en lönecheck i slutet av månaden!
Jag får något tillbaka varje dag, när jag är med Tristan!
Det får inte Henrik på sitt jobb!
Men bådas jobb är viktigt!

Det är den uppdelning av vardags-sysslor som passar vårt liv bäst just nu.
Den kommer givetvis att ändras, när jag börjar jobba/skolan, då vi får dela fifty/fifty på allt.

Men, jag tycker verkligen inte på nåt sätt att det skulle vara stackars Henrik, för att jag begär att han ska plocka undan saker efter sig! Och att jag ibland lackar ur, när det inte blir gjort!
Jag försökte bara påminna honom om sakerna han lagt fram, när jag nyss städat undan, på ett roligt sätt med adresslapparna!

Men Henrik tackar för sympatin, "Anonym" och skrattade lika mycket åt den som jag gjorde!

Hur ser uppdelningen av vardags-sysslor ut hemma hos er?

Inte banta, men...

Jag har aldrig nånsin i hela mitt liv bantat.
Jag har aldrig nånsin behövt banta. ( ni som känt mig länge, vet att jag varit ett benrangel hela mitt liv )
Det är jag INTE längre!
Därmed inte sagt att jag är tjock.
Därmed inte heller sagt att jag är smal.
Därmed sagt att jag är nånstans mittemellan dom två.
Det är nog rättvist att säga!
För att vara mer konkret, ska ni få mina siffror!
Jag är 172 cm lång.
Har största delen av mitt vuxna liv vägt 52-54kg! För lite kan många tycka, men det hör inte till saken!
Gick upp till 62kg, första gången Henrik och jag blev gravida, slutade tyvärr med missfall!
Dessa kilona gick jag inte ner, innan jag blev gravid med Tristan, så jag vägde alltså 62kg då!
En lagom och sund vikt, enligt mig!
Jag gick upp 30kg under tiden Tristan fanns i magen, dvs nånstans vid 92kg! Efter det slutade vi väga mig, han kom ca två veckor efter sista vägningen!
Nu väger jag 74kg!
Enligt mig 12kg för mycket, eftersom jag tycker att 62kg passar mig!
Nu struntar jag egentligen i siffrorna, eftersom jag egentligen mest vill vara fast och fit liksom!

Jag tänker inte banta, det har jag inte karaktär till.
Men jag tänker verkligen försöka sluta med "the sweet stuff", dra ner på bröd, ingen mer läsk!
Också tänker jag försöka att promenera mera, även om jag och Tristan är ute och går massor varje dag, så blir det inte samma tempo nu när han ska promenixa själv!
Så no more bread for breakfast, nu blir det andra bullar, jag menar gröt:

Stoltaste mamman i stan...

...det är förmodligen jag, just nu!
För några månader sen köpte vi en potta till Tristan. Den har stått framme på toaletten, mest för att han skulle få "bekanta" sig med den, i egen takt.
Den har inte varit särskilt intressant, han har suttit där ibland, men mest klättrat på den.
Tills idag...

Varje gång Tristan ska bada och blöjan åker av, kissar han i badkaret, alltid lika fascinerad över snopp och kiss!
Jag brukar då påpeka för honom att han kissar!
I förrgår tog jag av blöjan och frågade om han ville sitta på pottan och det ville han, i 2 sekunder.
Igår satte Henrik honom där, men han var uppe igen lika snabbt!
Så idag, när jag frågade om han skulle kissa på pottan, satte han glatt där, spände sig lite och med total fokus på snoppen, rann det snart ner kiss i pottan!


Överlyckliga mamman överöste genast barnet med komplimanger, som lyste som en sol och sen gav sig själv en applåd!
Ja, vad ska man säga?
Tänk att man kan bli så lycklig för lite kiss i en potta...

Spontanbesök

Förmiddagen bjöd på både sovmorgon till klockan 08.45 och ett spontanbesök av Sara och Wilda, härligt!
Wilda fick prova Tristans stol en liten stund, då tyckte Tristan att hon skulle smaka hans vatten också!


Kolla in lilla underbara tjejen:


Tristan har ju blivit väldigt generös med att dela ut pussar nu, så han bjöd Sara på ett stort pusskalas! Ja, också va han nyfiken på den där ringen i nosen också!


Nu har barnet somnat och jag ska bädda ner mig under filten på soffan och sätta tänderna i min nya bok! Spännande...

Ny favoritsysselsättning!

När mamman tar för lång tid vid spegeln, när vi ska gå ut för att titta på bussar, grävmaskiner, bilar och lastbilar, får man helt enkelt titta i fönstret så länge istället!
Stolen har han själv flyttat till dit.
Blommorna flyttade mamman på, av själviska skäl!

Tristan älskar den nya vägen, de byggt utanför vårt hus! Full trafik hela dagen, bussar, bilar, lastbilar, ambulanser, brandbilar osv! Himmelriket för vår fordons-fantast!
Vem i hundan har han ärvt det efter?

Skogslek

Dagens eftermiddags-promenad bar iväg till vår älskade Pålsjö Skog!
Tristan "the skogsmulle" gav skogen en applåd och ett lycko-tjut, när vi kom dit!
Killen som kan allt själv ska numera stå för vagn-körandet.
Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit, men envis som en åsna och stark som en oxe är han och drar upp den själv från diken, han kört ner i!


Idag gick han hela rundan själv.
Helt otroligt vad dom små benen orkar.
Det finns så mycket spännande i skogen att titta på och leka med.
Den bästa lekplatsen av dem alla!





Idag upptäckte vi att den nionde tanden äntligen tittat fram!
Det har varit månader av tystnad och inte en tand i sikte, men nu är den alltså här och har två till med sig på gång!
Vi kan därmed konstatera vad humöret och de sura blöjorna berott på.
Ibland är vi föräldrar lite slow!

Eller nä, förresten...

....helt tyst kan jag ju inte vara idag!
Jag måste ju ha en grattis-hälsning här i bloggen åt lillebror som fyller 25 år idag!
Hipp hipp, hurra hurra hurraaaa
Stort grattis på din 25-årsdag, Martin!
Nu är det slut-tramsat, nu är du vuxen!
Hoppas att du haft en fin dag med många hälsningar, trots att du jobbat heeela kvällen och natten!
We love you!


Även ett stort grattis till Lotta, som blir 29 år idag!

Kram från oss

Idag är jag tyst...

.....

Tror ni han fattar nu då?

Ja, vi fortsätter ett tag till på bitter-temat...
Jag plockar undan, han plockar fram, jag tömmer byrån på saker, han fyller den, jag rensar köksbordet, han lägger fram mer och så håller vi på hela dagarna!
Ja, nu är det inte det lilla barnet jag talar om, utan det stora barnet, dvs min sambo!
Det lilla barnet drar givetvis också fram saker hela tiden, som jag spenderar minuter/timmar/dagar/veckor åt att rensa och plocka undan.
Men han är ursäktad, han är 1år, förstår inte bättre just nu, men håller på att lära sig!

Idag kom jag dock på ett nytt adress-system, som jag är ganska nöjd med!
Vad tror ni om det?

Bortse från Saba-reklamen, jag har inte fått nåt betalt;=)

Jag vet att jag inte är ensam om detta problem!
Fram med adresslapparna, tjejer!!

25 minuter...

...det var så lång min brejk - min egentid blev idag.
Sen bajsade barnet, och han och pappan blev tvungna att komma hem, eftersom skötväskan inte var med, eftersom dom "cyklade" till lekplatsen!
Inte barnets fel, inte pappans fel, men det verkar helt omöjligt för denna mamman att få en brejk!
Därför det jag saknar allra mest och behöver allra mest, är att få vara kvar härhemma, ensam i mitt hem, tyst och stilla, ingen som behöver mig, utan att städa, diska, dammsuga eller plocka undan!
Det är det jag vill ha...
En liten stund, som är längre än 25 minuter!
En stund som är några timmar, kanske 2 eller 5!
Det skulle räcka.
Det skulle vara underbart.
Jag har inget behov av att komma iväg.
Fika på stan, gå på fest eller shoppa på väla!
Inte just nu.
Nu vill jag bara vara själv i mitt hem!
Men verkar omöjligt i denna familj!

Jag älskar min familj, mitt hem, mitt liv!
Jag älskar att städa, laga mat, baka bullar och ta hand om min familj!
Jag behöver inte speciellt mycket egentid särskilt ofta!
Mina glada stunder är med min familj, tillsammans!
Då är jag lycklig!

Men nångång då och då behöver jag en stund för mig själv!
Och då är det alltid freakin omöjligt att få till!

Ett något bittert inlägg kanske från ett trött mamma...

Fölsedags-firande

Idag har vi varit i Hell-A, förlåt jag menar L-A, dvs Landskrona!
Okärt barn, okära namn!
Nä, skämt åsido, Landskrona var en fin stad en gång, med betoning på var!
Oops, hoppas jag inte blir skjuten nu, av nån landskrona-älskare!
Vi har varit där, för att fira Tristans gamlamormors födelsedag!
En lugn, men rolig dag med massa god mat och Tristan-bus!
Här highfivar han gamlamormor:


Henrik lär gamlamorfar hur iphonen fungerar! Han är så imponerad och häpen över dagens teknik:


Balkongen på sjätte våningen var riktigt spännande:


Fruktsallad med god grädde till efterrätt! Men stackars barn, med såna föräldrar som alltid strippar honom, när han ska äta:



Nu sussar barnet sött och föräldrarna tänkte titta på "bröllopsfotografen".
Undrar hur många minuter jag hinner se idag, innan jag somnar?
Gissa, nån?
Första pris är en kanelbulle!

Vårstäda balkong

Idag tog jag mig i kragen och gav mig ut på vår fågelskit-fyllda balkong, för en rejäl vårstädning!
Givetvis ville liten hjälpreda hänga med!
Ja, vad säger man?
Han är ju så duktig!


Nu har vi skrubbat, torkat, sopat, skrubbat och torkat lite till, både golv, räcken och väggar därute, och nu syns inte ett spår av fågelbajs längre!
Det känns nice!
Funderar på att köpa nåt att lägga på golvet, typ trall eller plastgräs, så att det blir lite Tristan-vänligare.
Också behövs förstås en liten blomma, som kan lysa upp!
Sen är jag nöjd...

Tristans nya stil

Det är tydligen såhär...





...man leker nuförtiden!
Bilarna/bussen körs allra bäst, om man ligger ner!
Så ser det ut hemma hos oss varje dag nu, på hall-golvet, badrums-golvet, köks-golvet osv!
Allra bäst är förstås köks-golvet, samtidigt som mamma lagar mat!

Gott väder å goda vänner!

Vi har så gott väder i Skåne nu!
Skulle gissa på mellan 15-20 grader i solen, när det är vindstilla. Och vindstilla med massa sol har det varit hela veckan! Vi har varit ute minst 4-5 timmar per dag hela veckan. Hade ju såklart blivit mer om man hade bott i hus istället för på andra våningen i lägenhet.
Men nu är det som det är, och det har vi accepterat, for now i alla fall!
Vi ränner runt som tossar, på lekplatser, skog och grönområde i staden!
Och ofta har vi sällskap av våra goda vänner Annica och Alex.
Det börjar märkas på Tristan och Alex att dom nu verkligen känner igen varandra och börjar få en relation! Dom leker fint sida vid sida, och emellanåt räcker dom en spade eller en hink till varandra. Då och då utbyter dom några meningar och skratt!


Alex har tidigare varit ganska blyg, men i Måndags fick Tristan dela ut den första kramen, utan protest från Alex.
Underbara ongar!

Wooow, Titta, woow!!

Dagens förmiddagspromenad bjöd på mycket spänning och dramatik, för en lite brandbils-entusiast!
När vi kom utanför porten hördes tjutande sirener och en nyfiken Tristan började försöka lokalisera vart ljudet kom ifrån!
- Doo doo doo doo, försökte han härma!
När vi kom bort till Ringstorp Centrum (jag vet, det låter roligt att kalla det centrum) ser han till sin stora förtjusning äntligen vart ljudet kom ifrån!
- Woow, titta mamma, woow, tjoar han lyckligt!
På parkeringen står en stor, röd brandbil!
Lyckan är total!


När vi tittat och wow'at en stund, gick vi bort till Ringstorps förskola och hälsade på! Tyvärr missade vi M idag, som är en fd arbetskamrat till mig! Typiskt att hon skulle vara ledig, när vi äntligen hade vägarna förbi!
Hursomhelst fick Tristan en rolig lekstund med alla barnen!
Han älskar verkligen att vara bland många barn och leka!
Inte ett dugg blyg eller rädd är han!

Nåja, på vägen hem sen upptäcker vi att brandbilen fortfarande är kvar, plus tre till!
TRE!!
Förstår ni lyckan i Tristans ögon?
Fyra brandbilar varav en är steg/kranbil, plus en brandbils-pickup!
Tristan blev helt förstummad och visste inte vilken av dom han skulle titta på!


Jag undrade mest vad tusan dom gjorde där?
Det verkade inte brinna nånstans och alla brandmän, utom en (han köpte snus i tobaksaffären) satt kvar i bilarna!

Nåja, Lycka är en Brandbil!

KÄRLEK vid första ögonkast!

Imorse tog Tristan och jag bussen till Hum hum hum humlegården, för att hälsa på Cecilia och Matilda!
Familjens hund Musse kom för att välkomna oss i dörren och en överförtjust Tristan kunde inte komma snabbt nog ur vagnen! På med utebyxorna på busfröet och ut i trädgården direkt!
Vindstilla, solsken, trädäck och solstol - underbart!


Tristan betedde sig som om han haft hund hela livet! Gav sig ut på gräset och började busa med Musse! Totalt orädd hade han dragkamp, kastade pinnar, sparkade boll och undersökte både öron och mun på hunden!


Han hade så roligt med Musse och har skrattat så hjärtligt hela förmiddagen!
Kärlek vid första ögonkast, dessa tu emellan:

Fantastisk förmiddag med goa vänner!
Vi tog en tur genom staden, på vägen hem! Vi insåg att stickade mössan var på tok för varm i härliga vårvädret vi skåningar fått nu! Ny mössa och en keps inhandlades! Coolaste och tröttaste mannekängen i stan!

Blogg blir bilddagbok... Del 3

Påsken!
Påsken firas inte längre på något särskilt sätt i vår familj! Vilket jag tycker är synd!
Nästa år när Tristan förstår bättre och har större glädje av det, ska det firas riktig traditionell påsk här hemma!
Men i år firades den såhär:
I Tristans påskägg fanns en racerbil vid namn Rorri och lyckan va total.
I pappans påskägg fanns en bok om fiske, tror att lyckan var stor även där!
Mamman fick njuta av ungefär 60 påskliljor, underbart! Synd att dom luktar kiss!

Moster och Morbro Danjel kom och bakade pizza med oss på långfredagen! Dom hade med påskägg åt mamman, en pajform i silikon! Har länge velat ha en, och blev så glad för den!

På Påskafton kom mormor och morfar, och vi gick till skogen och hade picknick vid Pålsjö slott.
Varm o'boy och nybakta bullar.





På kvällen kom moster och morbro också hit, och damerna lagade maten tillsammans i köket!
Ovanligt va?








En riktigt fin påsk, tillsammans med underbar familj!