Tristan blev ledsen nästan direkt, eftersom han nu är helt med på noterna om vad dagis är.
Dagis=ingen mamma!
Men han tystnade efter en liten stund bara, så jag cyklade hemåt.
Väl hemma hade jag svårt att slappna av och koncentrera mig på nåt, väntade mest på att dagis skulle ringa och be mig hämta honom idag också.
Men....
Det gjorde dom inte idag!
Världens duktigaste kille åt både lunch och sov 1 timmes middagsvila.
Det hade iofs tagit en halvtimma innan han somnade, men det kanske beror på att dom missat att han sover med både snutte och napp, så snutten var kvar på hyllan. Han har aldrig nånsin sovit utan snutten innan.
Han har det lite kämpigt emellanåt och blir ledsen, men frökens tröst funkar då, och det känns skönt!
Oftast kommer gråten när han inte får som han vill, tex gå ifrån matbordet, eller sitta i samlingen! Inte så att han är bortskämd och styr härhemma, men han vill leka, leka leka leka med bilarna! Det är hans värld!
Nu är det mycket man måste lära sig på dagis!
Han är inte själv längre!
Och det kommer han också att förstå så småningom!
När han vaknade satt jag och väntade på honom.
Skor, sa han och pekade på dörren så fort han fick syn på mig.
Också tog han min hand och vinkade "hehå" (hejdå) till fröknarna!
Bråttom därifrån idag alltså!
Med mig hem fick jag dock en extremt gnällig och trotsig kille, som jag inte alls kände igen.
Men huvudsaken är att det gick bra på dagis, enorm lättnad!
Kanske gick det så bra, för att han hade sin Zlatan-tröja?
Jo, så måste det förstås vara!
Kram Sophie
0 kommentarer:
Skicka en kommentar