Sitter i soffan med FET-ångest, mag-ont och krokodiltårar på kinden...
Nyss varit och lämnat Tristan på dagis.
Han blev ledsen, med det tystnade efter en minut och när jag smög ut från hallen lekte han med bilar!
Jag cyklade ganska lugnt därifrån och det kändes okej.
När jag kom hem kom jag på, att jag glömt berätta att han har napp och snutte, när han sover!
Så jag ringde dagis, då berättar fröken att han varit jätteledsen två gånger till, sen jag gick!
När dom kommit ut på gården, hade han ställt sig vid grinden, pekat mot cyklarna och gråtandes skrikit "booort"!
Fyyy faaan, va jobbigt detta är!
Kram Sophie
onsdag 25 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Åh fina, fina Sophie! Det är så jäkla tufft att gå igenom en inskolning! Kan inte du och Henrik byta, är det svårt i och med att han jobbar? Nu kommer min solskenshistoria som kanske, kanske kan få dig att se ljuset i tunneln:
När jag började skola in Max i december förra året så skrek och grät han hysteriskt när jag gick. Det var fruktansvärt och när jag kom tillbaka fick jag veta att hans skrikit oavbrutet=( Tuff period då - i dag rusar han in VARJE dag och älskar att komma till sin dagmamma och få leka med kompisarna. Så trots att det är så jäkla svårt så blir det bra. Han har ju bara varit hemma med dig, i faktiskt hela sitt liv, konstigt vore det annars om han inte blev ledsen. STOR kram från mig som vet precis hur det är. (Har gjort det två gånger och det var inte lättare andra gången kan jag säga...)
Skicka en kommentar