Alfons

Detta gör ont att skriva.
Detta gör ont att tänka, känna och säga högt.
Men jag vill ändå att en älskad katt vid namn Alfons ska få några viktiga rader i denna blogg!

För 10 år sedan knackade det på min dörr på S:t Clemensgatan, utanför står min underbara vän Svante med ett litet knytte i sin hand.
- Jag kommer med en liten vän till dig, säger han!
Han räcker över knyttet i min hand och en svart-vit liten lurvig kattunge tittar upp på mig och piper till!
- Han ska heta Alfons, säger jag!
Då, för 10 år sedan var jag väldigt sjuk och Svante tyckte att jag behövde lite sällskap under min sjukskrivning!
Vilken omtanke!
Alfons fanns hos mig varenda stund hela dagarna, det har han alltid gjort! Han sov på en kudde sidan om min!
Min bästa vän!
När jag legat i badet har han legat på golvet bredvid, när jag suttit på toa, har han suttit bredvid! Jag kan nog inte minnas att jag suttit i soffan en enda gång utan honom i mitt knä!
Så kelsjuk att han gjorde vadsomhelst för lite kel!
Underbara katt, som bräckte som ett lamm!


När Tristan föddes fungerade det inte med katterna av olika anledningar och jag tvingades att ta ett hårt beslut, nämligen att flytta på katterna!
Alfons och Molgan flyttade då till min lillebror!
Tyvärr har Alfons aldrig funnit sig till rätta, och trivs inte! Han protesterar genom att kissa och bajsa inne! När detta nu pågått i ett år, måste vi inse att det inte blir bättre! Alfons mår inte bra, han trivs inte, han är inte lycklig!
Vi har försökt att hitta ett nytt hem, utan att lyckas!
Imorgon kl 11.20 somnar min lille älskling in för gott!
Han ska få vila i mammas och pappas trädgård i Billeberga!
Han får det bättre så...
Men det gör det inte lättare.
Det gör så ont, att det är svårt att andas!
Det känns som om jag svikit honom!
Jag sviker den som funnits vid min sida alla dessa sjukdomsår!
Jag har gråtit i hans mjuka päls och kramat honom tills jag somnat!
Alltid lika trogen och lojal!
Hans blick som alltid sa: - Älska mig, kela med mig!

Älskade Alfons, Förlåt!