Tjej-besök

Eftersom Tristan förlorar sömn för att han är vaken mellan 1-2 timmar per natt, har han nu äntligen insett att man bör ta igen den sömnen på morgonen istället!
ÄNTLIGEN!
Hela veckan har han sovit till minst klockan sju, igår till halv nio!
Det är himmelriket för en förkyld host-mamma, som sover cocilana-sömn!
Detta innebar att vi idag var tvunga att sätta alarmet, så att vi skulle vakna i tid!
Klockan nio stod frukost-dejt med Cecilia och Matilda på schemat!
Jag har nog satt alarmet på klockan ungefär 2-3 gånger, sen Tristan föddes och jag blev mammaledig!
Och jisses, vilken ångest när den började tuta imorse!
Hur ska jag nånsin klara av att gå tillbaka till det normala alarm-på-morgonen-livet?
Usch...det har inget med tiden att göra! Spelar ingen roll om klockan ringer kl sex eller klockan nio! Det är just känslan av att tvingas vakna och gå upp!
Åh, måste verkligen njuta de sista månaderna hemma nu!

Klockan nio ringde C och M på dörren, och Tristan öppnade glatt dörren (hans nya uppgift nu).
Vi käkade en god frukost tillsammans, tjatade och babblade såsom vi töser gör! Härligt!
Barnen lekte fint tillsammans och babblade en massa de också!





Jag tvingade med en "Herman" med Cecilia hem!
Herman är en vänskapskaka på surdeg, som fungerar som ett "kedjebrev" ungefär! Han ska pysslas om i 10 dagar innan han bakas, många tycker det är lite tråkigt! Men tro mig, det är värt det!
Kakan blir himmelskt god!
Ta inte död på Herman nu, Cecilia!!

Just nu har jag en färdigbakad Herman i köket, som doftar underbart!
Men jag får inte smaka, har bakat den till Henriks jobb!
Så god hemmafru är jag!
Men det är plågsamt att den goda, saftiga kaka står därute och jag inte ens kan ta en liden bid!


Nej!! Jag har inte tjuv-smakat! Bilden är från förra gången jag bakade en Herman!