Lite obehaglig situation

Idag när Tristan och jag var i skogen, hände något lite otäckt!
Precis när vi ska gå in i skogen, går vi förbi två karlar med down syndrom, dom hade med sig varsin personlig assistent!
Tristan säger som vanligt hej och vinkar glatt. Dom ler allihopa och säger hej hej!
Vi går vidare, men efter en stund hinner dom ifatt oss igen, eftersom Tristan stannar och undersöker allt!
Då kommer den ena mannen stormandes fram och välter nästan omkull Tristan, och tar tag i vagnen och försöker slita loss den från mig!
Han gör grymtande och skrikiga ljud hela tiden och till slut blir Tristan rädd och börjar gråta!
Jag måste släppa vagnen, för att plocka upp honom och trösta, då kommer äntligen assistenten fram och säger åt honom att så får man inte göra och får honom att släppa vagnen!
Han blir sur, viftar och grymtar åt henne!
Hon ber lite generat om ursäkt!
Vi låter dom gå förbi och håller oss i bakgrunden en stund.
Men efter stund stannar samma man igen, fast en bit fram, assistenterna går vidare!
Han står och tittar på oss, men vi går inte.
Jag väntar på att han ska gå vidare, helt säker på att han kommer att ta vagnen igen!
Men till slut går det inte att hålla Tristan stilla längre och vi börjar promenera så sakta igen!
Jag tänker att assistenterna måste ju ha koll på honom, och går dom vidare så, kan han ju inte vara farlig!
Mycket riktigt när vi kommer fram till honom, trots att jag höll oss en bra bit ifrån, kommer han fram och börjar slita i vagnen igen!
Hans ljud blir högre och högre, hela vagnen gungar som han sliter, men jag släpper inte!
Då lägger han sin hand på min och försöker bända loss den!
Han sliter och drar aggressivt i vagnen.
Då börjar Tristan gallskrika och blir jätterädd, först då vänder sig assistenten om och kommer springandes!
Hon får honom att släppa vagnen och han blir jättesur!
Hon ber om ursäkt och säger att han aldrig brukar göra såhär!
Hon försöker prata med Tristan, säger att han är söt, men han är jätterädd och ledsen fortfarande!
Jag säger att det är konstigt att dom går så långt ifrån honom, när han redan försökt ta den en gång och skrämt Tristan så!
Hon ber om ursäkt igen!
Jag går vidare med Tristan i famnen, han vägrar gå själv.
Helt förståeligt!
Jag blev också rädd!
Fick lite skakiga knän!
Jag känner inte honom, vet inte hur han är!
Obehagligt!