onsdag 30 december 2009

Vänskap...

Jag har den senaste tiden funderat mycket på vänner, vänskap och vänskapsrelationer!
Vilka finns i mitt liv? Vilka finns inte längre i mitt liv? Orsaker till båda sistnämda? Hur och varför vänskaper förändras?
Är jag en bra vän? Kan jag bli bättre?

Livet är fullt av Hello's and Goodbye's. Detta är något jag alltid haft svårt för, goodbye-delen vill säga! Man träffar människor på olika ställen, i olika perioder av sitt liv. I skolan, på jobbet, krogen osv! Sen börjar man en ny utbildning eller jobb med nya människor. Sen får man barn och hamnar i en mammagrupp. Och så rullar livet på...
Man blir inte bästa vänner med alla.
Men många blir nära vänner, som man delar med sig mycket av sitt liv.
Jag är en sentimental jäkel, jag saknar ofta människor...
Jag har verkligen varit lyckligt lottad med många fina vänner i mitt liv.
Men det är omöjligt att behålla alla dom där fina man samlar på sig under en livstid, i en nära relation. Tiden skulle inte räcka till.
Ofta sker det naturligt, någon flyttar och avståndet gör det svårt att fortsätta ses ofta.
Kanske man får nya helt olika intressen, eller kanske det skär sig nångång och rinner ut i sanden.

Jag funderar ofta på er. Jag är tacksam att ni funnits i mitt liv, även om vi inte ses mer.
Jag har verkligen haft så många underbara människor i mitt liv.
Och många av er har stöttat och hjälpt mig under svåra stunder.

Det är det vänskap handlar om.
Att finnas.
Inte bara under glada perioder, men även under ledsna.
Att lyssna.
Att ge bekräftelse.
Att vara ärlig.

Jag har haft och har många fina vänner i mitt liv.
Ni är viktiga för mig, var och en på sitt sätt.
Men jag kan inte skriva ett inlägg om vänskap, utan att nämna min bästa vän, som inte finns hos oss längre.
Alexandra, det finns ingen som du.
Varje dag saknar jag dig.
För tio år sedan firade vi jul, du såg min allra första egna lägenhet, du hade glömt min julklapp. Jag visste inte då, när vi kramades och sa hejdå att det var sista gången jag såg dig.
Jag fick min julklapp på sommaren, den fanns i din resväska. Men då fanns inte längre du.
Två rökelsepaket.
Dom är slut nu, men varade länge, jag snålade på dom.
Ville inte släppa taget.

Solens gåta och Själens krigare
Friends forever and always, jag kramar dig igenom rymden.

9 kommentarer:

unique sa...

Fint skrivet du. Det är så sant sååå

EmiliaJ75 sa...

Fina ord vännen. Jag tänker också så ibland, vänner man haft och vänner man får. Jag är lyckligt lottad och har många fina runt omkring mig. Är glad över att VI har hittat varandra också=) Stor kram!

Leni sa...

Otroligt fint skrivet Sophie...
Sanna och kloka ord..
Stor kram till dig och de dina
<3 <3

Sophie sa...

Tack tjejer;=)
Emilia; det är jag oxå! Du är fin!
Kraaaam till er alla

Martin sa...

Fina ord, blev några tårar där mot slutet.. ;) Älskar dig min kära syster..

Pappa sa...

Fina , men framförallt väldigt tänkvärda ord.
Älskar dig.

CiliaH sa...

Säger bara: Kram och jag hoppas jag får behålla dig som vän alltid.

Linda sa...

Fina, fina du! Vilken tur att du finns och kan sprida så mycket visdom bland oss! Jag har halkat förbi ett par gånger för att hålla ett litet öga på världens bästa gudson, utan att lämna spår *fy-mej* men nu var det dags. Dina viktiga och vackra ord gick rakt in i hjärtat och dina "funderande kanske-frågor" kräver mitt svar! Stolt kan jag säga att vi inte bara har samma blod i ådrorna utan också att du är MIN vän!!

Puss & kram, L.

Anonym sa...

Älskar dej.Kram mamma

Skicka en kommentar