Någon som känner igen sig?
Skulle kunna skriva en hel uppsats om ämnet, men jag är då rädd för att ensamstående! (Henrik, känner du glimten i ögat?)
Jo, men alla som har karl och barn hör mig nog tydligt!
I många fall är felet vårt eget! För först gillar vi att bestämma, ta beslut och styra och ställa! Vi gillar när dom "lyder"! Men det blir ju rätt tungt efter ett tag!
Men egentligen är mitt problem ett helt annat!
Jag har en sambo som har otroligt svårt att komma i säng i tid! Han går upp klockan 04.00 och har ett fysiskt krävande jobb i en kall miljö! Han sover oftast mellan 3-4 timmar per natt! På tok för lite! Han är sååå trött, att jag måste sparka honom ur säng på morgonen (vi blir typ ovänner varje morgon) han hör aldrig sitt alarm! När han kommer hem från jobb är han så trött att han håller på att gå i sönder!
Jag lider av att se honom så trött! Tycket synd om honom, när det egentligen är hans eget fel! ( nu kommer han att skylla på att han hjälpte mig med min blogg sent en kväll) men de va EN kväll!! I alla fall så blir jag mamma, och tjatar som en repig skiva: gå å lägg dig, gå å lägg dig!!
Ska det va så svårt??
Nu sover i alla fall både han och barnet! Och det ska jag också! Alltid redo för en vaken-natt!
Här är en bild på feberrosiga Tristan, när han får sin älskade Alvedon! Att det kan va så gott!!?
Nighty night folks
3 kommentarer:
Det är ganska klassiskt att vi tjejer fixar, ordnar och planerar. Sen när vi blir trötta på det så skäller vi på sambon för att han inte tar tag i saker och ting=) Nicke har ju också ett krävande jobb (ung samma som H) och han sover också för lite tycker jag. När ska vi sluta vara mamma till våra sambos/makar?
Hej kusin.
Kul med en ny blogg. Ska verkligen försöka att följa er här i ert liv.
Undran över hur många barn du har är du inte ensam om...........
Jag undrar ofta....har jag 4 barn och en man eller 3 barn och en man eller 4 barn eller 5 barn???????? Nu blev det mer invecklat än vad jag hade tänkt mig från början.
Egentligen är det ju 1 man, ett barn som flyttat hemifrån och 3 barn som bor hemma.
Ja, jag har också gjort ett val en gång i tiden....att vara den som har allt under kontroll och då menar jag verkligen ALLT. På gott och ont naturligtvis. Dagar då jag inte orkar kan inte de andra riktigt förstå att de MÅSTE ta itu med saker här hemma.
Jag kommer nog aldrig att sluta vara mamma till min man...............
Än en gång.......kul med en ny fin blogg.
Krama "lilla" familjen. // Kramiz Ninna.
Haha, ja dessa karlar!! *suck*
Kul, att du är här kära kusin;=)
Kraaaaam
Skicka en kommentar