Erik döptes....

Jag fortsätter att kasta in September-händelser lite då och då.

Nästa fina dag inträffade den 11 September, dagen då Erik döptes.

För er som missat, är alltså Erik min systerson.

Men han är även mitt fadder/gud-barn, eftersom jag fått den äran att vara hans fadder.

Ett uppdrag jag tar på största allvar.

Ett uppdrag som innebär att jag blivit utvald att följa Erik "lite extra" på vägen att bli vuxen.

Jag ska påminna honom om dopdagen.

Jag ska finnas där för honom, lyssna, berätta och lära honom.

Vara ett stöd i frågor kring liv och död, vad som är meningsfullt och meningslöst.

Ungefär så står det i fadderbrevet man får av Svenska Kyrkan.

Inget svårt uppdrag.

För mig innebär det kärlek, och att skapa ett speciellt band mellan oss.

Det är min uppgift, och jag är stolt över den.

Jag är stolt fadder till Erik.

Erik har turen att få två fina faddrar till, nämligen Tobias och Anton.

Dopet var fint, och lättsamt med barn som fick röra sig fritt i kyrkan.

(ni kan ju se min Tristan springa runt som en tok och hojta hejvilt)

Det fanns bilar, kex och juice till barnen.

En barn-kör bjöd på underbar sång, som gav gåshud på kroppen.

Jag läste en text till Erik.

Jag fick även den stora äran att bära in honom i kyrkan.

Ni kan tro jag gick på otroligt stolta ben.

(tack syster och danne)

Erik tog en tupplur lite då och då, och tyckte inte vattnet på huvudet var nåt att skrika om.

En stjärna liten stjärna var han hela dagen lång.

Han underhöll gästerna och hoppade från famn till famn, lika nöjd överallt.