Aka (akta) ont dä'

En olycka händer så lätt!

Igår hjälpte (läs stjälpte) Tristan mig med att vika tvätt.
Han satt mitt i tvätthögen i tvättpåsen (blå ikea-påse).
Sen kravlade hans sig ur den och hamnade på mage på golvet på nåt vis.
När han reser sig upp, skriker han det värsta skrik jag nånsin hört honom skrika. Han tar sig för armen och skriker hjäp (hjälp) till mig!
Jag försöker trösta, men inget hjälper. När jag känner på armen vrålar han högre.
Han låter armen hänga längs med kroppen, och vilar den på magen.
Han sitter i min famn och emellanåt slutar han att gråta, men så fort jag rör mig, så att hans arm rör sig, skriker han som en tok!
Paniken börjar komma hos mig. Har han brutit armen?
Henrik är på jobb, så jag ringer honom, mamma och sjukrådgivningen!
Jag avvaktar.
Men efter 40 minuter vill han fortfarande inte använda armen. Han håller muggen med en hand bara, vilket han aldrig gör!
Han säger "ont" om och om igen!

Sjukrådgivningen misstänker att den är bruten, så det blev till att fara upp till akuten.


Tristan var en riktig stjärna under hela besöket, med vänte-tider och farande hit och dit!
I väntan på provresultatet somnade han gott hos mig.


Röntgen visar inget och doktorn konstaterar att handleden "bara" är stukad!
Tack o lov att inget var brutet!

Men han har rejält ont i den och använder den väldigt begränsat!
Han sov dåligt på natten och vaknade många gånger!
Imorse tog han sig på armen och sa:
- Aka, ont dä'!

Hoppas han får sova inatt, och vi oxå gärna! Han har ju dragit på sig ytterligare en förkylning och massa hosta!

Kram Sophie