Tristan, on the catwalk...

Idag kom nya byxorna från moonkids till Tristan, sååå fina!
Kan man bli kär i ett par byxor?
Givetvis skulle dom provas direkt, lite långa men det går ändå!
Tristan gillar att mannekänga:









Jag älskar byxorna, och det verkar Tristan oxå göra!

Det kom även ett litet paket till mamman, men det måste hämtas ut på posten, så det får vänta tills pappsen kommer hem!
Dumt att dra ut Tristan i -14 grader, när det är första feberfria dagen, så hög feber som han haft hela veckan.

Mitt paket innehåller ansiktsprodukter, tvål, kräm, skrubb och kroppsolja från favoritmärket dermanord.
Har använt det märket nu i typ sju år, och det märks extrem skillnad när jag haft nåt annat i huvudet, finnar, prickar och annan skit dyker upp direkt!
Dermanord innehåller inga mineraloljor, vilket är bad för huden! Nu ska jag inte predika om hudvård, men dermanord rocks!!

Omorganisation...

Jag försöker möblera om på Tristan's rum och han hjälper, förlåt jag menar förstås stjälper till! Haha, jaja härligt att han försöker i alla fall!

Nä, nu får det va slut...

...på julgotter, megamiddagar, julegröt, julmust och annan läsk och skit man stoppar i sig vid denna tiden!
De stackars kilona jag lyckats gå ner, ligger nu åter och skvalpar rundor på magen.
En sorglig syn vill jag lova.
En platt mage såg ljuset ett par veckor, men nu är det becksvart igen.
Julmat/godis och mindre rörelse av fläsket är anledning till detta.
Men detta blir det ändring på nästa vecka, då blir det ordning på torpet igen.
Nyttare mat, no candy eller läsk och långa promenader med tunga vagnen igen.

Idag har Tristan mått bättre och febern har endast legat på 38,4 hela dagen. Han är fortfarande hängig, trött och gnällig, vill inte äta riktigt och dricker dåligt! Men vi är glada att slippa den riktigt höga febern.
Henrik börjar se piggare ut, men känner sig inte ok än, jag hostar vidare och gnäller över öron-ont!
Men vi satsar på att vara helt tillbaka i vanlig ordning nästa vecka.
Lääängtar, är otroligt rastlös och socialt uttorkad.
Ser framemot en playdate med Leia, Lotta och Riad, familjen Johansson i Gantofta, och mormor och morfar börjar nog få Tristan-abstinens.
Och vi saknar Jessica och Pontus oxå!
Ja, som sagt, vi har mycket att se framemot när vi blir friska!
Nån annan som vill ses? Ring min sekreterare på måndag! Haha:=)
åh, nu tjatar Henrik, dags att sätta på kvällens avsnitt av band of brothers...
See 'ya

Bra hjälp...

...i köket är svårt att hitta nuförtiden, tur att Tristan fått mina städ och disk-gener:=)

The Lasagne...

....puttrar så gott i ugnen.
Tre små magar är så hungriga...

Grattis Sara och Jon

Välkommen till världen Wilda!
Igårkväll fick Sara och Jon en bedårande liten tjej!
Ett stort grattis till er, hon är superfin!

Nyss vaknade lillkillen igen, typ sjätte gången ikväll. Denna gången var han dock iskall och frös!
Temp 37,1
På med pyjamas igen, stackarn frös och skakade som ett asplöv!
Är febern borta för gott?
Låt oss hoppas.
Lite varm välling och pyjamas senare sussar han åter i sin säng!
Hoppas det förblir så nu, han är så trött. Vaknar han igen, får vi bädda ner oss alla tre i vår säng istället. Inte oss emot. Det är så mysigt att ha honom där!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hjälplöshet och kakbak...

Åh, vad man känner sig hjälplös, när det dyrbaraste man har, är sjuk och man inte kan göra annat än att proppa honom full med alvedon och ipren, som ändå bara hjälper en kort stund om ens det!
Man är inte stor på jorden den stund, när man håller denna lilla brännheta kropp som skakar i sin famn och tårarna sprutar.

Lille godbiten fortsätter att ha hög feber trots att han får varannan ipren, varannan alvedon var tredje timma.
Pratade med vårdcentralen imorse, när han vaknade med 39,9. Men dom tycker att vi ska vänta en dag till och se. Eftersom han inte verkar ha ont nånstans, dricker och kissar, så verkar det vara ett virus, vilket dom ändå inte kan behandla.
Detta är första gången som han har såhär hög feber, det är verkligen obehagligt. Men man får lita på experterna helt enkelt och avvakta tills imorrn.
Ikväll har vi i alla fall lyckats hålla den nere till 38,4, och han åt lite av mammas goda middag. Så kanske det vänder och är bättre när vi vaknar imorrn.
Han har dock fortfarande jättesvårt att komma till ro i sin säng, men sååå trött är han.
Såhär såg trötta och sjuka killar ut imorse:






Nu början jag tro att turen kommit till mig oxå, för halsen känns riktigt sårig nu och jag har börjat hosta. Inte kul alls, men jag hann i alla fall åka och handla först, så att vi klarar oss ett tag. Dessutom fick jag till en sats nonstop cookies oxå nu ikväll. Annas recept, supermums!
























Nu ska jag vara snäll flickvän och fortsätta att titta på "band of brothers" med min älskade sambo...

Ett guldkorn...

Jag har hittat ett guldkorn, en tvserie baserad på en bok. Den heter Damernas Detektivbyrå och visas på svt24!
En riktigt charmig serie i afrikansk miljö. Den utspelar sig i Botswana och handlar om en storvuxen afrikansk kvinna som öppnar en detektivbyrå!
Jag började titta av en slump, men fastnade ganska snabbt.

Nu ska jag iaf fortsätta titta på "Band of brothers" med min sambo, ja va gör man inte för kärleken?!

För övrigt har vi fortsatt va sjuka i den här familjen idag oxå.
Värst har Tristan det, med sin höga feber.
Hoppas verkligen att det är bättre imorrn!

Ont i mammahjärtat...

Tristan fortsätter att ha minst 38,5-38,7 graders feber, trots alvedon.
Och man får ju så ont i mammahjärtat när dom blir sjuka.
Han är så trött och vill bara sova, men vaknar hela tiden. Han sover så oroligt, vänder och vrider sig och hamnar helt tossigt i sängen. Pratar i sömnen och kallar på mamma!
Aj aj aj i hjärtat!
Nu har han fått ipren istället för alvedon, hoppas på lite skillnad och sömn nu!
Natti från sjukstugan


- Posted using BlogPress from my iPhone

Så var det Tristan tur...

Lillkillen ville inte somna igårkväll. Han va ledsen, orolig och näsan började rinna. Vid ett-tiden kom han någorlunda till ro, men kl fem började han gråta i sömnen igen och oron satte igång! Kl åtta vaknade han riktigt och hade då 39 graders feber.
Febern har hållt i sig hela dagen, trots alvedon och det har varit mycket gnäll och tårar!
Såhär ser en febrig och ledsen ut, när han pappamyser:



Pappan kraxar vidare och har inte funnit sin röst än.
Mamman har ont i örat och bihålor!
Men som vi alla vet finns varken tid eller utrymme för oss mammor att bli sjuka!
Sjukstuga råder på Åragatan!

Pannkakor med sylt och grädde...

Världens sötaste onge fick pannkakor med grädde och liiiite sylt till kvällsmat. Han blev inte speciellt imponerad. Han vill helst bara äta grädde. Undras om han ärvt detta efter morfar sin?
Det är roligt att äta själv förstås, det gör stora killar. Vi märker redan av "kan själv" fenomenet!

Några minuter Tristan-Lek...

ristan tog sig en galopp på sin häst till discomusik och fick viktigt samtal på telefon under tiden! En mycket upptagen kille....

Bästa nyårsdagen nånsin...

Jag brukar tycka att nyårsdagen och långfredagen är de längsta och deppigaste dagarna på hela året!
Dels för att typ alla affärer är stängda, dessutom är man antingen bakis själv eller så är alla andra det och därför inte orkar göra nåt!
Lugna sysslolösa dagar utan shopping är underbara, missförstå mig inte! Men just dessa dagarna har alltid varit tunga för mig! Kan nog egentligen inte komma på varför!
Men det har denna nyårsdagen absolut inte varit! För jag har delat den med världens bästa unge och sambo! Jag var inte bakfull imorse och himlen har varit blå hela dagen!
Dessutom, kan man bli annat än glad när man kommer in till denna gosedjurs-killen?









När vi ätit lunch tog Tristan och jag en långpromenad med "pingvingen" ute i det riktigt kalla, men underbart friska vädret!
Tristan gjorde som alla andra barn och samlade gårdagens raket-rester. Givetvis hade jag koll, eftersom många av dom innehöll krutrester fortfarande.
Han blev i alla fall överlycklig av alla färgglada pinnar på gräset.


















Och vad är det bästa med en kall promenad?
Japps, att komma in i värmen och fika på varm oboy och god smörgås. (nej, Tristan fick inte oboy, eftersom jag är en snål mamma, enligt vissa, men klok enligt mig själv)









Pappsen mår inte bra idag, han har åkt på värsta förkylningen och har knappt nån röst kvar!
Skönt, skulle man kunna tro, om det nu vore så att han höll tyst och sparade på det lilla skrovlet han har! Men nä, han bräker på som en skadeskjuten kråka och bara varannan bokstav kommer ut, vilket gör det obegripligt att förstå vad han säger.
Men vi älskar honom och tycker synd om honom ändå.
Låt oss hoppas att han är bättre imorgon, så att vi kan få njuta av att vara långlediga tillsammans för en gång skull!

Vi hade för övrigt en riktigt rolig nyårsafton igår, med goda vänner och tre exemplariska barn! Kvällen var full av skratt, musik, dans och lek. Får återkomma senare med lite bildbevis, då dessa inte finns i datorn än!

Gott slut och gott nytt år!

Puss å Kram
Familjen Hultberg/Andersson och familjen Bakker

Tack...

....för all fin respons kring mitt inlägg om vänskap! Det värmer mitt hjärta. Jag är inte färdig-tänkt kring detta ämne än...
Men just nu är det för sent för att tänka nåt alls...
Godnatt

Oh, this is going to be fun...

Nyår med smällare, med nya grannar med skällande hund och med lättväckt 1-åring med tandvärk!
Vad tror ni?

Idag var gobiten och jag ute och rastade "pingvinen" (tristans trehjuling) Han älskar sin pingvin!






Det är kul, men tungt att putta den själv...







Nu ska jag glotta lite på Victoria secret show, återkommer senare...

Vänskap...

Jag har den senaste tiden funderat mycket på vänner, vänskap och vänskapsrelationer!
Vilka finns i mitt liv? Vilka finns inte längre i mitt liv? Orsaker till båda sistnämda? Hur och varför vänskaper förändras?
Är jag en bra vän? Kan jag bli bättre?

Livet är fullt av Hello's and Goodbye's. Detta är något jag alltid haft svårt för, goodbye-delen vill säga! Man träffar människor på olika ställen, i olika perioder av sitt liv. I skolan, på jobbet, krogen osv! Sen börjar man en ny utbildning eller jobb med nya människor. Sen får man barn och hamnar i en mammagrupp. Och så rullar livet på...
Man blir inte bästa vänner med alla.
Men många blir nära vänner, som man delar med sig mycket av sitt liv.
Jag är en sentimental jäkel, jag saknar ofta människor...
Jag har verkligen varit lyckligt lottad med många fina vänner i mitt liv.
Men det är omöjligt att behålla alla dom där fina man samlar på sig under en livstid, i en nära relation. Tiden skulle inte räcka till.
Ofta sker det naturligt, någon flyttar och avståndet gör det svårt att fortsätta ses ofta.
Kanske man får nya helt olika intressen, eller kanske det skär sig nångång och rinner ut i sanden.

Jag funderar ofta på er. Jag är tacksam att ni funnits i mitt liv, även om vi inte ses mer.
Jag har verkligen haft så många underbara människor i mitt liv.
Och många av er har stöttat och hjälpt mig under svåra stunder.

Det är det vänskap handlar om.
Att finnas.
Inte bara under glada perioder, men även under ledsna.
Att lyssna.
Att ge bekräftelse.
Att vara ärlig.

Jag har haft och har många fina vänner i mitt liv.
Ni är viktiga för mig, var och en på sitt sätt.
Men jag kan inte skriva ett inlägg om vänskap, utan att nämna min bästa vän, som inte finns hos oss längre.
Alexandra, det finns ingen som du.
Varje dag saknar jag dig.
För tio år sedan firade vi jul, du såg min allra första egna lägenhet, du hade glömt min julklapp. Jag visste inte då, när vi kramades och sa hejdå att det var sista gången jag såg dig.
Jag fick min julklapp på sommaren, den fanns i din resväska. Men då fanns inte längre du.
Två rökelsepaket.
Dom är slut nu, men varade länge, jag snålade på dom.
Ville inte släppa taget.

Solens gåta och Själens krigare
Friends forever and always, jag kramar dig igenom rymden.

Vilse i dagarna...

Det är likadant varje jul. Jag tappar totalt koll på vilken dag det är. Man lever bland "lille"-dagar, aftnar och annandagar att man inte vet om det söndag, måndag eller tisdag!? Jag har fått fråga Henrik flera dagar i rad nu vilken dag det är.

Idag var det i alla fall måndag och Henrik är tillbaks på jobbet igen.
Tristan och jag spenderade mer än halva natten vakna, vid tv:n. Det är två nya tänder på väg, och stackars lillemannen får så ont av detta. Han kan inte sova, vill inte äta och är mest gnällig hela tiden. Alvedon hjälper till viss del, men oftast bara en stund.
Nu sover han gott iaf och jag hoppas att vi får göra det hela natten.
Vi har mycket att göra imorgon, nyårsaftons-menyn ska inhandlas och en massa andra nyårsförberdelser ska fixas.

Jag hann med att städa ikväll, så det kan strykas från listan, skönt!
Älskar när det är nystädat.
Jag är en liten "monica" från "vänner". Älskar att städa, skrubba, sortera och ha ordning.
Fast just nu skulle hon nog gråta om hon såg mina garderober, det gör jag. Allting trycks in i dom stackars skåpen och garderoberna! Finns inte tid eller plats att fixa till det just nu.
Vi behöver helt enkelt ett hus!
Punkt slut.

Lycklig Tristan...

Idag när vi skulle ut på promenad hände något fantastiskt, i alla fall för Tristan! När vi kom ut på gården och runt hörnet, står det en stooor, alldeles underbar röd brandbil!
- Oooooh, titttttttta! Åååh, utbrister han lyckligt!



En stund senare är lyckan total, när jag kör fram vagnen närmre, för att han ska få se bättre. Plötsligt rullar snälle mr brandman ner rutan och säger hej till honom!
Han tror knappt sina ögon!
- Har du med dig MakkaPakka (tv-gosedjur) undrar brandmannen? Vart har du IgglePiggle?
- Hemma i sängen med UpsiDaisy, svarar hans mamma och skrattar!



En överlycklig Tristan vinkar hejdå och brandmannen säger:
- Hejdå Tristan!
När vi vänder oss om för att gå, parkerar en polisbil sidan om oss!
Woooow, vilken fullträff! Både brandbil och polisbil på samma dag!

Goodbye...

Vi hade trevligt igår, Henrik, jag och syster-yster! Vi var ju som sagt på The Tivoli, konsert med Von Benzo och kusin Greger var med och gästade! Han va superduktig och vi var imponerade allihopa! Cool på scen, det klädde honom bra!

Jag har gått på tivvan sen jag var 19-20 år gammal! Jag har älskat det och haft mycket roligt där! Men efter igår känner jag att det är nog. Jag går kanske dit igen nångång, men då är det för att gå på konsert, inte för nattklubben!
Igår var första gången på två år som jag var där!
Som jag sa, vi hade trevligt, drack lite cider och bjöds på en fantastisk konsert, men thats it!
Jag har inte saknat det!
Jag är mätt. Jag är nöjd.
Jag rör mig, ni står still.
Kärt återseende, men ett kärare adjö...
Jag är redo att lämna stan...