onsdag 17 mars 2010

Lycklig onge...

....äter frukost hemma!
Plötsligt är barnmatstolen populär igen och har tydligen varit otroligt saknad!
Han skrattar lyckligt varje tugga smörgås han tar...





Nu är vi utskrivna från sjukan!
Förstår ni, så befriande och härligt det känns?
Vår lille plutt är frisk igen!

Jag har dock lite kvar att hämta hem, innan jag är ok!
Men jag är ändå så lycklig, för min älskade onge mår bra igen...


tisdag 16 mars 2010

Hemma på permission

Så kom äntligen dagen, då det verkar ha vänt!
Vi ropar inte Hejhej än, men det ser onekligen bra för Tristan nu!
Idag är första dagen då han har fått behålla någon fast föda!
Lite lasagne, youghort och kex har gladeligen slunkit ner i hans lilla mage!


Det har även för första gången på flera dagar kommit rejält med kiss i blöjan!
Inget kräk och ingen diarre, än så länge!
Därför fick vi i eftermiddags gå hem på permission!
Om det fortsätter såhär bra, blir vi utskrivna imorgon!
Men vi får spendera natten hemma och det är så skönt!
Personalen på barnavdelningen har varit supergulliga och tagit hand om oss så väl!
Tristan's crush på syster Lydia avslutades med en stooor kram, också sa hon till honom att hon hoppades att dom skulle ses på stan istället för på sjukhuset imorgon!
Hm...mamma och pappa får diskutera detta, Tristan! Hon är jättego och söt, men dock 20 år äldre än dig!

Tyvärr mår jag nu inte så bra, förmodligen sömn-närings och vätskebrist!
Jag är helt slut, sjukt ont i magen, mår illa och kräktes en skvätt imorse!
Detta är förmodligen inget magvirus, utan massa brister som jag nämnde ovan! Så jag ska nog vara på fötter imorrn igen, bara jag får hämta hem lite!

Tack än en gång, alla godingar som tänker på oss! <3 KRAM

måndag 15 mars 2010

Liten sjukling orkar i alla fall...

...att flirta hejvilt med de unga sköterskorna, som pysslar om honom!
Hela han förändras när syster <3Lydia kommer in i rummet!
Han lyser upp och säger:
- Heeej, med sitt största leende!
Springer fram och tar hennes hand, skrattar lite genant och leker tittut bakom vagnen!
Som han håller på, den lille Don Juan!

Ja, det var det roliga! Nu till det tråkiga!
Efter droppet kopplats ur i förmiddags, skulle vi testa om han kunde dricka/äta själv och få behålla det!
Lite äpplejuice, en piggelin och tre tuggor smörgås, sen satte kräk och diarre igång igen!
Man blir så ledsen!
Men han har i alla fall varit piggare idag ändå, efter droppet!
Han fick besök av mormor och morfar och det livade minsann upp sjuklingen rejält!
Mormor fick agera häst och galoppera runt på alla fyra i rummet!





Nu är han uppkopplad till droppet igen, så tar vi nya tag imorgon!

Vill passa på att tacka för alla gulliga och omtänksamma tankar, meddelande och kommentarer! Det värmer så i våra hjärtan!

Natti natti kram från oss på sjukan

Inlagd på barnavdelningen...

Inatt klockan två blev vi flyttade in till ett isolerat rum på barnavdelningen! Tristan flyttades över till en säng, men sov så utslaget att han inte märkte något!


Han har sovit gott hela natten och bara vaknat när prover skulle tas!
Detta är såklart mindre roligt och vår lillkille har gråtit hysteriskt!
Men detta är ett gott ställe och
sköterskorna är milda, trevliga och väldigt hjälpsamma!


Nattens prover visade på alldeles för höga halter natrium i kroppen! Det kan man få när kroppen förbrukar mer vatten än salt, tex vid magsjuka! Tristan har fått ett elakt magvirus, som inte vill ge med sig!
Morgonens prov visade att natriumet har sjunkit, men det är fortfarande inte ok!
Därför får vi vara beredda på att stanna minst 1-2 dagar till!
Tristan blev pigg en stund och ville gärna undersöka rummet och leksakerna han fått in!





Men det tog hårt på krafterna och efter en stund var det totaldäck igen!



Väntan är lång på ett sjukhus...

Nu har vi äntligen fått träffa en riktigt bra och trevlig doktor! Grundlig, pedagogisk och omtänksam!
Proverna visar att Tristan har för höga natrium-halter i kroppen! Detta behandlas med ett dropp!
Nu har han blivit inlagd och vi väntar just nu på att bli hämtade till rummet på andra avdelningen!
Jag vilar ryggen på en stenhård brits så länge...





Om tre timmar ska nya prover tas!
Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 14 mars 2010

Tillbaka på barnakuten...

Så blev det sämre igen...
Han kräktes igen, diarrén blev värre, värre och värre!
Han blev mer och mer törstig!
Ringde in, och dom ville ha in oss direkt igen!
Misstänker att hans salthalt i kroppen är fel!
Så det blir natten här igen!
Till vår lycka (not) jobbar den opedagogiska häxan natt idag oxå och har nyss stuckit mitt lilla hjärtat i fingret!
Nu sover han som en stock i vagnen (skönt att ha med den idag)
Men snart kommer dom och väcker honom igen!
Usch, vad jag blir deppig och ledsen av detta...





Nej, det vill inte ge sig...

Morgonen började helt okej, med en hungrig och ganska glad liten kille!
Men det byttes ganska snart ut mot en frustrerad och ledsen liten kille!
Han vill äta och dricka mer, än vi får ge honom!
Vilket man förstår, han är ju helt tom i kropp och mage!
Vi har varit försiktiga och gett lite i taget, med korta stunder emellan!
Tydligen inte lite tillräckligt!
Först kom mega-diarreblöjan och sen kom kräket!
Så, nu börjar vi om på noll igen!

Jag känner mig sjukt hjälplös, frustrerad, ledsen och otroligt trött nu!!


lördag 13 mars 2010

Pigg som i piggelin

Tänk vad en liten piggelin kan göra med ett sjukt barn!


De senaste tre dagarna har vår pratglada lille kille max sagt två-tre ord!
Såhär lät han idag efter en piggelin, när han läste bok för pappa!





- Posted using BlogPress from my iPhone

Sjukvården, ett sjukt ställe!

Ja, nu ska Helsingborgs lasarett få sig en känga!
Jag tycker givetvis att kö-system är ett system som fungerar, oftast i alla fall!
Men kanske borde man dela upp folket i olika köer? Kanske borde man låta barn vara i en egen kö?
RÖRIGT, är precis vad det är på Helsingborgs akutmottagning just nu! Nån form av renovering och förändring pågår, och man har ingen aning om vart man ska ta vägen!
Där springer man runt med en uttorkad, utslagen, febrig och väldigt ledsen 15-månaders kille på armen, och blir skickad hit och dit!
Till slut hamnade vi på nåt som heter kvälls-helg-mottagningen. Där fanns två små överfulla, sjukt varma väntrum, där syret sett sina sista dagar! Det enda som fattades var åsnor och getter, så hade vi varit i ett u-land!
Tristan fick ganska snart panik här, febern gick upp, han fortsatte ha diarre och trots att han kräkt två ggr sen vi kom dit, fick vi vackert sitta kvar!
En annan spännande regel som gällde här, var att man endast fick gå in en anhörig per patient! Så jag fick sitta kvar i väntrummet!
Härnere skulle man alltså få en första utvärdering av en sjuksköterska, sen vänta, sen en andra av en läkare, för att till slut bli skickad vidare eller hem igen!
Ganska otrevligt och skrämmande för ett par första-barns föräldrar, utan särskild erfarenhet eller vana av sjukhus!
Till slut fick vi komma upp på barn-akuten, där fick vi först sitta i väntrummet bland alla andra, trots att dom visste att Tristan var magsjuk!
Efter en halvtimma blev vi flyttade till ett annat väntrum, för att inte smittas!
Hallå?! Har vi inte redan gjort det?
Bara typ halva sjukhuset redan!
Inte konstigt att kräksjukor sprids som en fjärt i vinden!
Där skulle vi se hur pass uttorkad han va, så med ett plast-skydd i knäet, en plastmugg på snoppen, fick Tristan vätske-ersättning! Nu skulle vi vänta på kisset! Som aldrig kom!


Först då tar man ett blodprov, där man snabbt konstaterar att han är ordentligt uttorkad!
Ja, nu ska ni inte tro att man sätter droppet direkt, neej för allting på helsingborgs lasarett tar otroligt låååååååång tid, trots att det är små ledsna och sjuka barn, det handlar om!
När han äntligen fått på bedövningsplåstret, som skulle sitta en timma, innan droppet skulle på, kunde han somna en stund!


Plåstret satt istället två timmar och först 01.45 kom droppet igång i armen!
Man får heller inte ens en säng, när man ska spendera en hel natt på lasarettet med sitt lilla barn i dropp! Nej, en två-sitsig röd skinnsoffa, en kudde och en sliten filt, var va vi fick hålla till godo med!


Hälften av personalen vi hade att göra med där, skulle man aldrig tro att dom varit i närheten av barn innan!
- Tyst!! sa en av sköterskorna, till Tristan när han blev ledsen när dom stack in nålen till droppet i armen!
Tyst?? Till ett litet vettskrämt barn?
Till slut somnade Tristan gott på mitt bröst på soffan, pappan somnade i fåtöljen och mamman låg vaken!


När vi blev väckta kl sex, va Tristan mycket piggare, och efter en träff med doktorn, blev vi hemskickade kl nio!
Med nålen kvar i armen, just in case, han skulle bli dålig igen! Tanken var att vi skulle komma upp på Söndag och plocka bort den!
Men sköterskan ( den elaka, som egentligen jobbar på bårhuset, enligt Henrik ) hade satt bindan och tejpen på slangen, för hårt, så att huden blev skavd och handen och armen svullnade upp! Alltså ett besök ikväll igen, för att plocka bort den direkt!
Då fick vi äntligen en sköterskan som var mild och glad, hon pratade och busade med Tristan och gjorde hela "grejen" till lek!
Sååå arbetar man med barn!

I alla fall, kan jag meddela att Tristan mår mycket bättre!
Nu börjar projekt återhämtning och viktuppgång igen...

Helsingborgs lasarett får en fet tumme ner!!!


torsdag 11 mars 2010

Nej, så snabbt skulle det inte gå...

....den som trodde som vi, att Tristans magsjuka skulle vara lindrigare denna gång, och gå över fortare, trodde fel!
Det som han fått behålla under dagen, kom upp ikväll igen!
Vätske-ersättningen kommer också upp, inget får han behålla!
Så nu är vi tillbaka på ruta ett igen!
Nu har han somnat för natten förhoppningsvis, men på helt tom mage!
Jag lider själv av kräkfobi, så detta är extremt jobbigt!
Jag får sån ångest i bröstet av att se honom såhär! Plus att jag är livrädd för att själv bli sjuk!
Hoppas verkligen att morgondagen blir lite ljusare...


Pippi!!

Efter tre timmars sträck-sömn, en panodil, tre teskedar vatten och en halv rostad macka kom dagens första ord ut ur Tristans mun:
- PIPPI!!
Ungen har pippi på pippi! Haha
Ja, nu ser han lite piggare ut i alla fall!
Hoppas mackan får stanna i magen!




Så var det dags igen...

Sent igår kväll vaknade Tristan och spydde ner hela sin säng!
Sen kom diarren, och magsjuka kunde konstateras!!
IGEN!!
Seriöst, hur mycket ska den lilla kroppen behöva ta?
Han har inte tagit igen, den vikt han förlorade sist!
Två kräksjukor samma säsong, trots att vi är så försiktiga!
Man blir trött och ledsen!
Som om inte det räckte, så är han ju förkyld och har feber också!
Ingenting får han behålla, men hungrig och törstig är han!
Jag känner mig som ett monster, när jag tvingas ta vattnet ifrån honom!
Små, små teskedar vatten lite då och då, är vad magen klarar just nu!


Och där ser vi den barnlediga helgen segla bort i fjärran land!
Jag som lyckats övertala Henrik till att titta på melodifestivalen och allt! Ja, jag fick locka med champagne och god middag!
På Söndag är det Kent i Malmö, låt hoppas att han e bra tills dess!
Denna mamman lämnar inte sin lille sjukling!
Så är det att vara förälder, det blir nästan aldrig som man planerat...
Men oftast bra ändå, till slut...
- Posted using BlogPress from my iPhone


onsdag 10 mars 2010

Tre timmar!!?

Nu har busungen sovit i tre timmar, och verkar inte ha några planer på att vakna än!
Förkylningen tar väl ut sin rätt, antar jag!
Men nu får jag nog börja föra lite oväsen, så att han vaknar!
Annars blir det ett helsike inatt!
Han blir bara på så jäkligt humör, när han inte får vakna själv!
Suck.....


- Posted using BlogPress from my iPhone


GodMorgon!

Ett gitarrspelande godmorgon från Tristan får ni idag!





Det går ganska vilt till när rockstjärnan rockar loss klockan halv åtta på morgonen!
Lägg även märke till senaste trenden, endast en gympadojj på en av fötterna! Det är det som gäller nu, om ni frågar min son, the trend-starter!



tisdag 9 mars 2010

Farmor Eina

Idag tog vi en tur till Landskrona, för att hälsa på gamlafarmor Eina!
Bussresan på 50 min var dock ingen hit med en 1-åring, som har baken full av myror!


När vi mutade honom med kex, blev han lugn och jag började genast att försöka räkna ut, hur många kex, som skulle behövas på 50 min?! Men jag insåg snart att kexen i påsen inte skulle räcka hela vägen fram!
Bussen tar vi, för att den stannar precis vid farmor och vi kan hoppa på och av på stattena, och därmed slippa knutpunkten!
Men hädanefter blir det tåg!!

När vi hoppat av bussen, möter vi en turk i 60-årsåldern på cykel, med en svart KoRn-mössa! Det va faktiskt coolt, tyckte jag!
Undras om han hittat den?
Eller kanske fått den av sina barn?
Han kan väl inte gilla KoRn?

Vår son hade inte det trevligaste humöret att visa upp för sin gamlafarmor, men efter lite mat och dryck blev det bättre!
Han lånade farmors telefon, och ringde lite viktiga samtal, bla till gammelfaster!
Men populärast var nog farmors rullator, kul både att köra och åka på!
Dessutom fick man sitta på bordet för farmor!





Sjunde brevet till Tristan

Älskade Son,
Då har du blivit 15 månader, 1 år och 3 månader! Oj oj oj, vad tiden går fort...
Du är stor kille och det mesta vill du klara själv nu.
Du sitter ofta vid skostället och tränar på att ta på dina gympadojjor!
Borsta tänderna vill du fixa själv, och i duschen tvättar du magen så fint!
Bädda sängen, diska och dammsuga är sådant du gärna hjälper mamma med!
Du sitter gärna och läser dina böcker, du rabblar långa obegripliga meningar och skrattar sen så gott!
Men det är också mysigt att lyssna på saga i gungstolen, när mamma eller pappa läser!
Bilar är dock fortfarande de största intresset, och det leker du med varje dag!
Ja, när du inte har viktiga telefonsamtal att sköta förstås!
Ditt ordförråd ökas ständigt, och det märks tydligt hur sugen du är på att lära mer! Du sitter mycket koncentrerat och ljudar efter oss!
Du är så social, hälsar och ler jämt ditt största leende, när vi möter folk!
På öppna förskolan tar du gärna kontakt med både barn och föräldrar!
Du kryper gärna upp i nån pappas knä och sitter en stund!
Totalt orädd och inte blyg det minsta!
Riktigt busig är du också, men alltid med glimten i ögat!

Vi är så stolta över dig!

Älskar dig
Kram
Din Mamma


måndag 8 mars 2010

Sååå sjukt trötta....

....är vi alla tre, efter en fullspäckad dag! Återkommer imorrn, med brev till Tristan och allt om dagens Busfabrik-besök!

Sov så gött!


- Posted using BlogPress from my iPhone


söndag 7 mars 2010

Tristan älskar...

....att bli borstad i håret!
Han blir totalt avslappnad, och satt helt stilla i mitt knä i säkert tjugo minuter och blev kammad idag!
Varje gång jag slutade, förde han tillbaka min hand med borsten till huvudet!





Och ikväll satt han en lång stund i pappas knä och blev kammad!
Go-onge!


lördag 6 mars 2010

Gamlamormor och Gamlamorfar

Ja, det låter gammalt och trist, att kalla dom så, men vi har inte kommit på nåt bättre att kalla dom än!
Mormor Margot och morfar Roy blir liksom så långt att säga också!
Har ni några förslag?

I alla fall hälsade dom på oss i fredags.
Dom kom med färska bullar till frukosten och Tristan tyckte att det var fantastiskt.
Han rastade dom rejält!
Gamlamormor fick läsa saga efter saga, och gamlamorfar fick hjälp med att läsa tidningen.
Tristan lagade god mat i sitt kök, som vi fick provsmaka allihop.

 


Riktigt generös med mys och kramar, kände sig Tristan sig denna dag!
Så arg blir man, när man inte får låna mammas kamera!

fredag 5 mars 2010

Alfons

Detta gör ont att skriva.
Detta gör ont att tänka, känna och säga högt.
Men jag vill ändå att en älskad katt vid namn Alfons ska få några viktiga rader i denna blogg!

För 10 år sedan knackade det på min dörr på S:t Clemensgatan, utanför står min underbara vän Svante med ett litet knytte i sin hand.
- Jag kommer med en liten vän till dig, säger han!
Han räcker över knyttet i min hand och en svart-vit liten lurvig kattunge tittar upp på mig och piper till!
- Han ska heta Alfons, säger jag!
Då, för 10 år sedan var jag väldigt sjuk och Svante tyckte att jag behövde lite sällskap under min sjukskrivning!
Vilken omtanke!
Alfons fanns hos mig varenda stund hela dagarna, det har han alltid gjort! Han sov på en kudde sidan om min!
Min bästa vän!
När jag legat i badet har han legat på golvet bredvid, när jag suttit på toa, har han suttit bredvid! Jag kan nog inte minnas att jag suttit i soffan en enda gång utan honom i mitt knä!
Så kelsjuk att han gjorde vadsomhelst för lite kel!
Underbara katt, som bräckte som ett lamm!


När Tristan föddes fungerade det inte med katterna av olika anledningar och jag tvingades att ta ett hårt beslut, nämligen att flytta på katterna!
Alfons och Molgan flyttade då till min lillebror!
Tyvärr har Alfons aldrig funnit sig till rätta, och trivs inte! Han protesterar genom att kissa och bajsa inne! När detta nu pågått i ett år, måste vi inse att det inte blir bättre! Alfons mår inte bra, han trivs inte, han är inte lycklig!
Vi har försökt att hitta ett nytt hem, utan att lyckas!
Imorgon kl 11.20 somnar min lille älskling in för gott!
Han ska få vila i mammas och pappas trädgård i Billeberga!
Han får det bättre så...
Men det gör det inte lättare.
Det gör så ont, att det är svårt att andas!
Det känns som om jag svikit honom!
Jag sviker den som funnits vid min sida alla dessa sjukdomsår!
Jag har gråtit i hans mjuka päls och kramat honom tills jag somnat!
Alltid lika trogen och lojal!
Hans blick som alltid sa: - Älska mig, kela med mig!

Älskade Alfons, Förlåt!